Och plötsligt förändras allt här hemma. Två ledsna människor. Jag kan prata med en av dom. Men den andra. Jag vet inte vad jag ska säga. Han ser så ledsen ut, men brukar trycka ner sina känslor och inte prata om det. Jag känner honom inte på det sättet. Han är inte den som delar med sig av sitt inre. Han skulle nog må bättre av att prata om det, men jag kanske inte är rätt person. Förhoppningsvis har han någon att prata med.

Ingen av dom är här just nu. Stämningen i gårkväll var väldigt pressad. En madrass fick läggas på ett golv och han fick sova där. Och jag vet att inget kommer bli detsamma för nån av dom. Och saker kommer ändras för mig också. Han har blivit mer än en utomstående pojkvän här hemma. Han har bott här så mycket att han känns som en del av släkten. Och plötsligt är han inte det mer. Han kommer troligtvis aldrig komma tillbaka hit efter han har åkt. Det känns så himla konstigt.

Han heter Kristoffer. Det är allt jag vet. Ändå är hans tunga i min mun och hans kropp gnids mot min. Han kysser verkligen inte bra. Ändå slutar jag inte. Jag vet inte varför. Och när jag försöker sluta, dansa med mina vänner och lämna honom bakom mig är han kvar. Vänder på mig efter ett tag och så börjar det om igen.

Jag har funderat mycket på det här med krogen strul. De händer oftast på dansgolvet. I alla fall för mig. Man känner någon som gnider sig bakom. Man gnider tillbaka ifall personen verkar okej. Man vänder sig. Bedömmer. Så möts läpparna och allt börjar. Man frågar oftast inte efter namn och när det är avklarat går man kanske därifrån. Jag vill oftast fly. Vara med mina vänner. Det är inte det att jag inte vill. Annars skulle jag aldrig gjort det såklart. Men det är något som får mig att vilja gå därifrån efter ett tag. Det är som jag kvävs. Inte bara av tungan som vill vara i min mun. Men av hela situationen.

Juldagen var riktigt rolig. Vi började förfesten tidigt på Viktoria där vi drack vin, shottade och drack cosmopolitan. Redan då kände jag att det skulle bli en dyr kväll. Vi gick sen ut i kylan mot Parken där vi tänkt spendera kvällen. Kön var hyfsat kort så vi ställde oss och frös och kom in efter 25 minuter. Det funkade. Inträde: 160. Pengarna flög iväg när det dessutom blev mer vin och shottar, men jag kände mig glad ändå. Kön fortsatte vara lång utanför fönstret och vi visste att det skulle vara mycket folk på kvällen. Var ett tag sen jag var på parken när det var så mycket folk och jag hade glömt hur många gnidare det faktiskt finns där. Träffade en kille tidigt på kvällen som jag dansade med. Han frågade efter mitt namn och sen mitt nummer. Han fick det, jag orkar inte vara svår. Inte för att han var nåt att ha direkt. Inte min typ, för ung och kändes lite mesig. Sen ville han ha en kyss. Då gick jag därifrån.

Kvällen var som sagt lyckad och efter mycket dans gav jag mig ut i kylan igen för att hinna med sista bussen hem. Hade annars vart kvar lite till. Men samtidigt är det skönt att komma hem och sova.

Juldagen är dagen då man inte gör nånting. Sitter hemma och pillar på julklapparna och äter ännu mer julmat. Jag gick dock upp tidigt i morse och åkte iväg till Media markt för att köpa en kamera jag spanat på. Det var 20% på allt där nämligen. Det var totalt kaoz kan jag lova. Jösses. När jag kom in letade jag rätt på kameraavdelningen och började leta efter den kameran jag ville ha. Jag hittade visningsexemplaret och började titta efter en sådan låda. Precis när jag börjat ge upp och inse att den inte fanns kvar, så hittade jag den! Så glad jag blev. Haha. Sen fick jag stå i kö i runt 25 min, men det var det värt. Jag tjänade 700 kr på att köpa den idag. Riktigt nöjd är jag med den. Har sprungit runt här hemma och tagit massa kort.

Mamma och pappa lagar mat här hemma nu. Jag ska snart börja göra mig iordning för att åka iväg till stan för att förfesta med Nathalie och diverse annat folk. Juldagen betyder nämligen också utgång, så det är det som vi ska göra. Förra juldagen var lyckad och vi ska försöka toppa det i år.

Julafton. Det gick fort, men nu är den här. Hela huset är fullt av diverse släktingar. Snart kommer morbrorn och hans söner från Stockholm. Då blir det jullunch innan vi ska köra upp till den andra morbrorn. Blir nog jag som får köra. Så blir det när man fått körkort tillsist.

Snön ligger på marken. Julkänslan ligger faktiskt på max. Jag funderar över julklapparna och längtar efter julmaten. Julen är något jag älskar väldigt mycket. Stor del är att man får mysa med släkten. I år är vi extra många dessutom. Två barn, en bebis och två hundar. Bara det är härligt. Gårdagen innehöll jobb. Efter så många dagars kaoz känns det konstigt när man på två fritidsavdelningar bara har 12 barn. Vi satt tre stycken, drack te och pratade. Barnen underhöll sig själv och vi kunde ta det lugnt. Det var härligt ett tag, men på eftermiddagen började det bli segt. Då ville jag bara hem till julfirandet. På kvällen satt vi knökade i soffan och spelade bingolotto. De flesta med block i handen som man rimmade på. Jag hade dock enorm rimtorka, inte roligt. Tillslut fick jag ihop alla i alla fall. Ikväll ska de läsas upp. Härligt med julafton.

Jag tar tillbaka det där jag sa i förra inlägget. "Det ska bli skönt att jobba lite faktiskt" Den här veckan har varit en av de värsta veckorna jag har varit med om. Fyfan säger jag bara. Barnen har varit helt vilda, vet inte vad det har tagit åt dom. Jag har börjat åtta och slutat halv fem fyra dagar i sträck nu. Jag är utmattad. Stänger in mig på toaletten och gråter för att jag inte klarar så mycket mer. Och visst är de söta och goa. Visst är dom de. Men tyvärr så är det allt jobbigt som är kvar med en när man kommer hem från jobbet. Jag har fått skrika mer den här veckan än vad jag gjort på de senaste 5 åren tillsammans. Och jag hatar att skrika. Och tjata. Fyfan.

Okej, jag ska försöka släppa det här nu. Njuta av helgen. Se fram emot att det är en vecka till julafton och dessutom bara är en riktig skoldag kvar av jobbveckan, resten är fritids. Thank god.

Tre filmer. Sal 1. Popcorn. Hela natten. Jag blev inte så trött jag trodde jag skulle bli. Det var en riktigt värd kväll. Verkligen. Filmerna var jättebra och stämningen var härlig.

Kom hem vid halv nio. Och gick och la mig då. Måste säga att det känns underligt att somna när det är ljust och gå upp när det är mörkt. Hela dagen försvann och nu är jag lite förvirrad.

Borde sova nu, men jag är inte riktigt trött, med tanke på att jag sov till fyra. Börjar 8 imorgon. Har mycket jobbdagar framför mig innan julen är här. Skönt att jobba lite faktiskt.

Det verkar inte bli nåt med familjen i Chicago, vilket jag tycker är jäkligt tråkigt. Mailet jag fick från värdpappan var väldigt positivt och det lät riktigt bra. Men tydligen var det något som inte funkade. För jag har fortfarande inte fått svar och den matchen har nu försvunnit från min sida. Jag kan inte låta bli att bli besviken. Kan inte hjälpa det. Chicago lät grymt, familjen verkade bra och jag vill komma iväg nu! Men jag får försöka se framåt istället. Nästa familj kanske är ännu bättre!

Jag är som en förälskad flicka som väntar på sms från killen på G. Jag kollar min mail så ofta jag kan. Bara väntar och väntar. Varför tar det sån tid?

Förövrigt så har dagen inte varit tip top direkt. Mår som jag förtjänar måste jag erkänna. Gårdagskvällen innehöll alldeles för mycket vin. Har inte ens någon koll på hur många glas det blev tillsist. Men jag mådde ändå riktigt bra igår kväll. men se. Det får man betala för. Och den enda man kan skylla på är sig själv.

Ny vecka på gång. Jag hoppas på mail eller kanske ett telefonsamtal. Jobb hela veckan som vanligt. Träffa Nathalie, teater och diverse andra saker. Full rulle. Saker som när jag ska klippa mig och när jag ska handla julklappar funderar jag över. Tiden räcker inte riktigt till. Och blir det som jag vill så lämnar jag snart Sverige i ett år. Jag kan inte förstå det.

Rastvakta. Usch. Jag står och tittar på barnen som springer runt med pinnar och åker skärtlapp i backen. Längtar bort till värme. Sol. Sneglar desperat bortåt och hoppas att läraren ska ropa in klassen så jag slipper kylan ett tag. Men jag ska inte klaga. Jag gillar snö. Barnen gillar kullen med isbana. Och jag får frisk luft.

Idag satt jag i bamba och hade en konversation med en av killarna i min etta. Han sa att han aldrig nånsin skulle gifta sig, för att det är äckligt. För då måste man sexa och knulla. Hans ord, inte mina. Jag sa då att han troligtvis kommer ändra sig om några år. För om några år kommer han längta, vilja och tänka. Det var rätt komiskt tyckte jag. De här ungarna vet så mycket, men samtidigt vet de ingenting.

Kvällen har innehållit stand up med min goda vän Ida och ett spännande mail. Chicago perhaps?

Snön ligger på marken. Det är den sista november idag. Hela Sverige har drabbats av kyla och Göteborg vill inte vara sämre. Och det funkar när man ska ut och gå kanske. Men jag står ute i drygt en halvtimma och rastvaktar varje dag. Idag var jag uppe på vinden och hämtade ner mina termobyxor. Smart drag.

Förkyldningen jag har dragits med det senaste börjar bli bättre och genast höjs mitt humör. Den kommande helgen kommer bli mysig. Diverse släktingar kommer ner för att baka pepparkakor, improgruppen ska öva och jag ska gå på teater. Just nu sitter jag och filar på min aupair video som jag ska göra. Inget speciellt, jag ska bara sitta och berätta om mig själv. Men självklart får jag prestationsångest och vill att min video ska vara så bra som möjligt. Jag får helt enkelt lägga ner lite tid och skriva ihop nåt fint att säga. Sen hoppas jag att det inte tar lång tid innan jag får en matchning. Hoppas.

Jag har inte kunnat skriva på ett tag, för jag har befunnit mig i Norge och Nathalies internet har legat nere. Men ärligt talat har det bara varit skönt. Jag har verkligen kunnat komma ifrån ett tag. De som verkligen har velat nå mig har kunnat smsa och jag har fått spendera tiden med att göra annat än att sitta vid en dator. Och det är alltid härligt att komma upp till Oslo och koppla av lite. Jag har festat lite, fikat och myst med mina fina flickor, julshoppat, bakat pepparkakor och haft det allmänt bra.

Imorgon är det dags att komma tillbaka till verkligheten. Jobb osv. Men eftersom jag hela dagen har gått och trott att det är söndag, så är det skönt att det faktiskt bara är tre jobbdagar innan helgen. Här hemma var det tydligen en massa snö. Barnen vill säkert åka pulka och kasta snöboll. Mysigt. Mindre än en vecka kvar till advent. Tiden går fort.

Låten får mig att tänka på sommarkväll i Borås efter lite vin och cykeltur.

Jag ligger på golvet med marsvinet på brösten och andas. Tar lite tid för mig själv. Min vardag har förvandlats till en massa röster, skrik och bråk. Barn är allt annat än tysta och från och med förra veckan jobbar jag i stort sett varje dag. Men det funkar. Jag har bekväma arbetstider. Och har ju ändå inget annat för mig.

Framsteg har gjorts med au pair ansökan och nu har jag kommit en liten bit till på vägen. Men det känns fortfarande så sjukt långt borta. Osäkerheten gör mig otålig och smått rädd inför framtiden. Jag har ingen aning hur fort det kommer gå. Jag skulle lika gärna kunna åka iväg i maj nästa år. Eller januari kanske?

Arbetsveckan kommer inte vara alltför lång denna veckan i alla fall. På fredag morgon bär det iväg till Oslo igen. Kanske hittar någon ny på bussen hem sen. Swebus brukar ju funka. Inte för att jag tror jag är redo att träffa någon ny än.

Det är helger som denna som får mig att leva lite. Både min kusin Frida och kära Oslovän Lina var nere och jag har fått spendera lite härlig kvalitétstid med båda. Har dessutom träffat diverse människor som jag inte sett på länge. Utgång två dar i rad tär på en och jag måste säga att fredagen för min del var riktigt grym!

Men så. Det tär lite på en att vara ute med tre ursnygga tjejer med självförtroende utåt upp mot taket. Jag själv ligger nog på nån slags mellan nivå. Känner mig jäkligt blyg och tråkig ibland när jag är med dem. Det är inget jag tycker om eller kan göra något åt. Som när jag är med människor jag inte träffat förut. Det är som en blockage som bara gör mig tyst och tråkig. Och jag försöker verkligen. Jag försöker. Men det är ibland helt hopplöst. Jag blir trött på mig själv. Jag har växt i gruppsammanhang sen högstadiet, det har jag. Men ibland märker jag ingen skillnad. Och det känns som att det inte borde vara svårt. Visa delar av sig själv. Men jag måste vara låst på nåt sätt. Jag vet inte. Jag kommer nog alltid vara blyg.

Dagen har varit så lugn som den kan bli. När jag kom till jobbet vid 8 i morse var det tre barn på hela avdelningen. Som mest var det 10 barn samtidigt, uppdelat på två fröknar. Det är nästan för lugnt. Men jag klagar inte. Hellre att det är så. Jag har spelat biljard med barn som fuskar nåt otroligt, målat spökhus till diverse barn och övat namn i skolkatalogen. Väldigt produktivt.

Sitter hemma i ett tomt hus. Alla är borta på andra håll, ska bli mysigt att vara ensam ett tag.

Bilder från helgens äventyr

Det går upp och ner. Vissa dagar trivs jag med hur mitt liv ser ut för tillfället. Men så. Ibland vill jag ha förändring. Vill att det ska hända något nytt och spännande. Man borde göra saker man aldrig har gjort förut. Carpe diem. Detta vackra uttryck på latin är något som jag fastnat för. Om jag nångång skulle göra en tatuering skulle jag tatuera in den texten. För den betyder något. Den påminner mig att ibland göra något oväntat, försöka leva för stunden. Fånga dagen.

Texten pryder inte någon kroppsdel för tillfället, men den pryder min vägg.

Haha. Jag har alltid en massa uttryck och ord som jag använder periodsvis. Just nu använder jag: "För tillfället" väldigt mycket, har jag märkt om jag läser blogginlägg, msnkonversationer och sms jag skrivit. Jag är en periodmänniska när det gäller mycket saker faktiskt. Vad jag tycker om att göra på min fritid. Vilken musik jag lyssnar på. Och framförallt. Vad jag äter. Jag har länge nu haft perioder när jag äter något väldigt ofta. I somras var det pulversoppor. Ett tag innan det var det äggröra. Just nu äter jag ägg nästan varje morgon. Jag har perioderna som nästan aldrig slutar. Jag toastar fortfarande alla smörgåsar som går, jag har förkärlek för smält ost nämligen. Och blåbärssoppan finns alltid tillgänglig ifall jag skulle behöva ett glas eller två. Det har nog med vanor att göra också. Jag är lite mesig när det gäller mat. Vågar inte riktigt prova något nytt. Och där igen återkommer carpe diem. För även om det bara handlar om mat, så är det ju spännande att prova något nytt. Man kanske hittar nya favoriter. Som av en slump testade jag något väldigt annorlunda idag på Cafe kosmos. GI sallad. Bulgur och hamburgare. Och det var riktigt gott.

Okej när jag pratar om mat, kan jag skriva hur långt som helst. Dock måste jag ta på mig nu och sen sätta mig i bilen för att köra till Angered. Blir det toast till kvällsmat sen tro?

Låt som jag har svårt att sitta still till när jag hör. Skön snubbe dessutom

Veckan har varit hård. Barnen tar lite smått död på mig. Att min mamma orkar fem dagar i veckan året om är förfan otroligt. Men visst. När barnen väl är tysta eller man får se deras fantasi och kreativitet så är det värt det. Det är när man måste skrika på dem, lösa onödiga bråk (Han puttade mig! Men hon började!) och att de fortsätter göra något även fast man har sagt till dem att sluta som man bara vill sparka in huvudet på dem. Ska bli skönt att ha ledigt imorgon, jag börjar bli trött nu.

Saknad. Det är hemskt. I livet finns det mycket man saknar. Speciella människor som bor långt bort. Människor som man vill träffa, krama, vara med. Men de kommer man träffa igen och den känslan är härlig. Saknad kan ibland vara bra. Man uppskattar att träffa någon mer om man har fått sakna den lite. Ibland är personen väldigt långt bort. Då kan saknaden vara jobbig. Tillsist är personen så långt borta att man liksom har saknaden någonstans långt i huvudet. Man glömmer av att sakna den, även fast man gör det.

Värst är när man saknar människor som man aldrig kommer träffa igen. Människor som dör. Eller när någon gör slut. Hur man kan sakna någon så mycket. Som uppenbarligen inte saknar en tillbaka. Som man skulle göra allt för att få vara nära och bli kramad av igen. Men det kommer aldrig hända igen. Den möjligheten är föralltid borta.

Jag ligger i sängen på morgonen. Halvvaken och med inlevelsen att jag borde gå upp. Men något stoppar mig. Min hjärna säger nej. Jag skulle kunna ligga där hela dagen. För jag har ändå inget bättre för mig. Rastlösheten når nya nivåer. Det måste hända något nytt i mitt liv snart.. Jag bara väntar och väntar. Au pair ansökan smyger sig med snigelfart till att bli klar, ändå var det typ en månad sen jag tog körkort. Visst kunde jag ha jobbat snabbare också, men det är frustrerande.

Det händer lite dock. Tack vare mina vänner. De får mig ur huset och det är då jag känner att jag är igång. För mycket jobb är jobbigt, men det är minst lika jobbigt att ha för lite jobb. Fritid är skönt, i vissa doser. Det blir för mycket nu. Samtidigt vet jag inte vad jag ska göra för att ändra på mig. För kruxet är ändå att jag är en slö person som gärna ligger hemma och tittar på tv. Men jag skäms på nåt sätt, när mamma och pappa kommer hem och frågar vad jag har gjort idag. Eum. Sett på TV... Suttit vid datorn. Kanske läst lite i en bok. Jag är hopplös.

Jag trodde aldrig det skulle påverka mig så mycket. Bussresan dit gick bra. Tänkte inte så mycket på det. Men det var en sån psykisk påfestning att gå runt i centrala Borås igen. Allt där associerar jag med honom. Den affären, det fiket, den bänken, den parken. Jag trodde verkligen att det började bli bättre. Men plötsligt var det som att gå tillbaka till den dagen det tog slut. Det gör så ont.

Carolines inflyttningsfest var awsome. Mycket folk, men inte för mycket. Go stämning och lagom mycket att dricka. Min inflyttningspresent "förfestspelet" gjorde succé och vi satt och spelade det en lång tid. Det gick väl mest ut på att man skulle dricka och strippa. Jag hade inte så värst mycket kläder på mig så det var nära att jag fick sitta i underkläder tillsist. Fick dessutom shotta jäger utan att använda händer, vilket inte gick särskilt bra. Haha. Fick det i hela håret.

Hela kvällen avslutades väl vid 04.30 och jag hade turen att få VIP plats i Carro och Isaks säng. De övriga 9 personerna fick försöka hitta någon bekväm plats att sova på, som soffa, matta, köksgolv och hallgolv. Haha. Riktigt trevlig kväll helt enkelt!

Suit up!

årdagen var awsome. Det var suit up day och jag som har stor kärlek till How i met your mother och Barney laddade upp tillsammans med Ludvig. Vi åkte och spelade laserdome. I kostym. Och tänka sig. Vi var inte de enda som hade tänkt detta. När vi kom dit var det en massa som hade suited up. Det var riktigt roligt med laserdome och jag fick använda mig av min mördarinstinkt. Dock var jag inte särskilt bra, såg jag sen på poängpappret. Men jag gjorde mitt bästa och hade roligt, så jag är nöjd ändå.

Inte så spännande att skriva när det inte händer något spännande. Livet går på som vanligt. Jag hade en riktigt fin helg dock. Träffade en del släkt och åt god middag och var ute på Gretas med Nathalie som var hemma. Men sen går allt tillbaka till det vanliga. Fast i och för sig. Jag har saker att se fram emot nu, så allt är väl inte grått direkt. Helgen ska bli härlig och rolig och veckan kommer gå fort.

Jag funderar på hur jag kommer känna när jag ser tillbaka på denna tiden i framtiden. Kommer jag se den som en lycklig tid? En tid i väntan? En olycklig tid? Eller kommer jag inte komma ihåg den alls? Hösten efter jag slutat gymnasiet. Kompisar som flyttat ifrån mig och skaffat egna liv i okända städer. Första riktigt seriösa pojkvännen och därav första riktigt brustna hjärta. Körkort. Jobb på fritids. Är det en frustrerande period i mitt liv, där jag bara går runt och är rastlös utan någon som helst framtidsidé. Kommer jag minnas den här hösten om 10 år. Kommer jag år 2020 säga: Åh, jag minns hösten 2010 så väl. Det var en bra höst.

Jadu, jag antar att det bara är tiden som kan avgöra det. Dock gillar jag att lämna spår, som t.ex. kort, bloggar och texter i böcker om mitt liv och tankar.

Jag och en vän pratade om gamla bloggar idag. Hon skulle tydligen ta bort alla sina gamla inlägg. Hon skulle spara dem på annat sätt, men för övriga så skulle de vara borta för alltid. Och jag började tänka på min första egna blogg som jag skrev i 2008-2009. Man lär sig mycket av sig själv genom att läsa gamla tankar. Minnen kan komma tillbaka när man läser något man skrivit. Det kan vara att man minns situationen man beskriver, men det kan också vara så att man minns hur man kände och vad man gjorde när man skrev det.

Jag har alltid velat skriva vackra och lite smått djupa bloggtexter, men det blir oftast bara: idag har jag... Det är väl så jag fungerar helt enkelt. För jag har djupa tankar och mycket som pågår i mitt huvud. Men jag har svårt att formulera det till ord. Samma är det när jag pratar med människor om hur jag mår och hur jag tänker. Jag har svårt för det. Jag har svårt att prata om mitt inre. Så är det bara helt enkelt. Men det är skönt att läsa gamla bloggar och inse att man växt som människa. Och om två år kommer jag säkert läsa denna texten. Kanske minnas att jag skrev den efter en kväll med släkten för att fira min morbrors 40årsdag. Att jag satt på min säng, halvklädd och egentligen påväg in på toaletten för att göra mig i ordning för natten. Mätt och med smak av vin i munnen. Nöjd över dan, ont i halsen, tankar på framtiden. Kommer jag minnas det om två år? Det vet jag om två år.

Vi är inne i oktober nu. Tiden går så fort. Och jag vill bara tillbaka till sommaren. Men, den tiden är över, och det är väl bara att inse att man inte får allt man vill här i livet.

Och jag försöker se det positivt. Körkortet har gjort så jävla mycket för mig. Om jag inte hade klarat det i torsdags, så vet jag inte vad jag hade gjort idag. Hade mått förjävla dåligt.

Allt är väl inte tip top direkt, men jag brister inte i gråt längre och gläds åt de små sakerna i livet.

Au pair ansökan är fixad. Nu är det bara att vänta. På att någon fin familj vill ha mig. Och det är något som jag ogillar. Hur osäkert allt är. Jag har ingen aning när jag kommer iväg, om jag ens kommer iväg. Väntar på min framtid som vanligt. Men nu är jag ett steg närmare i alla fall. Det är fint att det går framåt.

Det var väldigt lågt där ett tag. Gårdagen var hemsk, jag gick runt som en zombie. Men så. Idag. Jag var livrädd. Satt och tänkte: Jag vill, jag vill, jag vill!

En halvtimma senare så var beskedet ett faktum. Jag hade fått körkort. Min hjärna kunde inte fatta det och min körlärare fick säga: "Andas Jennie" till mig. Det var precis vad jag behövde. Ifall jag hade misslyckats skulle jag mått ännu sämre än jag redan gör.

Jag försöker glömma, se det positiva och gå vidare. Men det är så svårt.

Jag har gråthuvudvärk. Hjärnan vill bara glömma. Spola tillbaka tiden till början. Det värker i kroppen. Ögonen kan inte sluta rinna. Jag vill ha honom hos mig. Men det kommer aldrig hända igen. Varför ska kärlek göra så ont?

the scientist - coldplay

Veckan jag har spenderat i Olso har vart allt jag ville och mer. Har kopplat av, umgåtts med underbara vänner och tagit många härliga promenader i den fina staden. Har vart så skönt att bara komma bort från allt. All rastlöshet från hemma försvann helt där och jag tyckte det var härligt att bara sitta. Ta det lugnt. Känns lite tungt att vara hemma igen.

4 timmar buss

Så klen som jag är så har jag plågat dragit den tunga väskan hemifrån och in till stan. Den är väldigt fullproppad. Jag tryckte i allra sista stund in min kudde och fick nästan sitta på locket för att kunna dra igen väskan. Dragandet funkade bra och jag kom i lagom i tid för att kunna köpa en ny anteckningsbok och dessutom köpa te på pressbyrån. Jag behöver muggen för att kunna fixa varma koppen här på bussen.

Måste säga att jag är lite bitter på Gobybus. De har nämligen inga uttag till datorn, vilket innebär att min dator, som har ruskigt dålig batteritid, inte kommer hålla hela vägen. Internet finns i alla fall, så jag ska väl inte klaga allt för mycket.

Jag är påväg. Så länge som jag har velat åka. Och nu är det äntligen dags. Nathalie kommer och möter mig på bussterminalen sen. Det ska bli så otroligt härligt att se henne. Spendera tid med de jag tycker så mycket om och dessutom komma bort från vardagen lite. Det längsta jag har åkt sen senast jag var i Olso är ju till Borås, vilket inte är så spännande. Haha.

Fullmånen lyser utanför fönstret. Jag sitter i mörkret och gläds åt tanken att jag imorgon samma tid kommer befinna mig i norge. Har använt kvällen åt att packa. Det började lite tveksamt. Jag insåg snabbt att jag inte skulle få plats med allt i väskan jag hade valt, så jag fick gå upp på vinden och hämta ner en större. Ändå får jag trycka in allt i väskan. Haha.

Humöret skiftar som vanligt. Dagen har varit bra. Jag har jobbat. Dvs tillverkat loppor, läst om tummelisa, lekt pantgömme och fått några plåsterbarn efter mig. Känns skönt att det funkar så bra. Mamma är så nöjd att det funkar. Hon smög förbi idag när jag jobbade för att se hur det gick för mig. Och visst. På jobbet är jag känd som: Agnetas dotter. Nya som hälsar på mig kopplar direkt när de får höra mitt namn. - Åh ja, det är du som är Agnetas dotter. Jajjamen.

Vädret har vart underbart idag. Känns som sommarens sista dag. Hösten ligger i luften. Den är redan här. Och den är här för att stanna. Jag har plockat ner vinterjackan och bor i min nya svarta halsduk. Härligt.

Vädret passar min sinnesstämning. Regnet öser ner. Jag är tom på något sätt. Vet inte vad jag ska göra. Kommer inte på något att göra. Igår la jag mig vid halv tolv bara för att jag inte orkade vara vaken mer. Är lite låg. Jag vet en av orsakerna, men jag tror det ligger mer bakom också.

Skönt då att jobba lite faktiskt. I helgen jobbade jag på äldreboendet och idag ringde de från skolan och jag hoppade in på fritids.

Norgeresan skulle inte kunna komma lägligare. Jag vill komma bort lite. Eftersom norgeflickorna kommer jobba mycket kan jag sitta och fika hos dem eller ha lite tid för mig själv. I norge. Gud vad härligt det ska bli!

Nu ska jag ge mig iväg och vara med i en improvisationsgrupp i angered. Ska bli riktigt roligt. Jag saknar teatern så mycket!

Jag förstår mig inte på migsjälv. Mitt humör skiftar upp och ner så mycket att inte ens jag hinner med. Torsdagen började åt helvete, jag satt hemma och grät. Men så ryckte jag upp mig och gick ut och festade och hade hur kul som helst, blev på riktigt bra humör. Och gårdagen var riktigt fin. Gick på stan med Ida, åkte till Borås och myste med Carro och Becka. Fredrik kom dessutom och vi alla spelade kort och hade det trevligt.

Men så. Dagen. Jag vet inte. Jag har vart på bra humör, men känner mig ändå väldigt låg. Jag vet inte varför. Jag har ingen aptit heller, mår illa av att tänka på mat. Nu sitter jag och känner mig allmänt kasst, tryckte i mig middag men utan att njuta. Tårar kommer fram i ögonvrån och jag har ingen aning varför. Jag vill till Oslo. Jag saknar Nathalie så mycket nu. Och jag vill komma bort från vardagen och det välkända lite. Komma bort helt enkelt.

fan

Vi människor är fantastiska varelser egentligen. Om man tänker på allt vi har skapat och hur vi fungerar. Men vi är också riktigt komplicerade. Hur människor fungerar är något som jag kan sitta och fundera på när jag klättrat upp i ett träd i skogen. Där satt jag förut. Och funderade på livet och sjöng för mig själv. Harmoniskt.

Jag funderade på lycka. Vad som gör en lycklig. Och hur ofta lycka är flyende. Hur humöret kan svänga så fort mellan lycka och olycka. Och hur mycket som gör en ledsen, irriterad och arg. Egentligen. Vad gör det om 100 år. Men det är lätt att säga i efterhand när man tittar tillbaka på stunder när man mådde dåligt. Man ser på det med andra ögon. Men när man är mitt uppe i det är det svårt att tänka att det blir bättre snart och att man i slutändan kommer lära sig något.
Människor är underbara, idiotiska, spännande och irriterande.

Varför hamnar jag alltid här? Datorn har någon mystisk dragningskraft som jag inte förstår. På nåt sätt startar jag alltid upp den när jag har tid över. Och alltid ska jag kombinera dator med tv. Det är väl så dagens samhälle har format en. Det räcker inte med att bara titta på tv eller bara sitta vid datorn. Man klarar ju båda. Och här sitter man. Ingen intressant är kvar ute på nätet och man sitter bara och tar upp facebook. Stänger ner facebook. Läser en blogg. Tar upp facebook. Ser en video på youtube. Upprepa x antal gånger. Vad skulle man göra om man inte hade tillgång till en dator på kvällarna. Skulle man komma i säng tidigare? Eller skulle man hitta något annat meningslöst att spendera tid med?

Jag älskar att gå hemma och ta det lugnt. I vissa doser. För tillfället känner jag mig bara rastlös och allmänt sugen på att hitta på något. Grejen är bara att jag inte vet vad. Vad vill jag hitta på. Eller jo, jag vet. Jag vill åka till Olso. Hela min kropp och sinne längtar dit. Umgås med mina flickor längre än några få timmar på café. Minnen med dom spelas upp i mitt huvud. Jag känner dom så väl. Och samtidigt har de nu förändrats. Jag känner det. Inte så att de är helt andra människor, absolut inte. Men de har bytt miljö, börjat umgås med andra människor (och man blir ju som man umgås, sägs det inte så?) och leva ett annat liv. Jag avundas dom lite. Samtidigt är jag nöjd med mitt val inför framtiden. Det är bara att jag för tillfället känner mig så menlös. Jag gör nästan inget vettigt och går bara och väntar. Väntar på min framtid.

Mitt goda humör har hållt i sig. Mycket av det beror på goda vänner och fin pojke som jag spenderade gårdagsnatten hos. Tanken på att körkortet snart är mitt är underbar och direkt öppnas så mycket upp för mig. Jag har äntligen tid att åka till Oslo igen, vilket jag velat göra enda sen jag klev av bussen därifrån den 27de juni. Jag kan äntligen börja söka familj i USA vilket jag har väntat på att kunna göra sen jag lämnade in min ansökan för flera månader sen. Och dessutom kan jag kanske äntligen slappna av. Inte känna en massa måsten. Man har tillräckligt många redan.

Jag borde ligga ner nu. Sluta ögonen och sova de få timmarna som jag kan innan klockan ringer. Första dan på jobbet sen mitt schema tog slut. Förhoppningsvis kommer det fler sådana dagar. Men inte för många heller. Vill jobba lagom. Jag ska sova, ville bara fixa lite saker först. Har inte varit hemma sen igår förmiddag. Behöver andas lite hemmaluft innan jag kan koppla av nog att kunna somna. En del av mig tycker det är riktigt skönt att vara hemma, en annan del vill vara med mina vänner fortfarande, en stor del vill vara i Borås i natt igen. Jag nöjer mig med att vara hemma. Det är härligt att bara vara ensam lite.

Jag är rolig jag. Jag låter mitt humör påverkas av minsta lilla. Men så är väl de flesta människor? Jag vill tro det i alla fall, kanske för att må bättre själv. Hursomhelst så har humöret svängt från förra veckans ka-ta-strof, till nästan euforisk. Okej, det var väl att ta i, men dagen har vart bra, riktigt bra. Och det krävs så lite som godkänt på teoriprovet, lunch hos Claes och lyckad körlektion så går jag runt med ett stort leende på läpparna. Visst är det härligt att känna så. Visst finns det alltid saker som tynger mig, men jag ser det positiva en dag som denna. Solen skiner och på fredag ska jag äntligen få vara i Fredriks armar igen, det har gått alldeles för lång tid.

Ibland är det viktigt att få ha en bra dag.

Dagen har varit bättre. Vaknade upp bredvid min goda vän Simon som kom till mig igår kväll. Han höjde mitt humör, men det är fortfarande något som håller mig nere. Dags att se framåt känner jag. På onsdag är teoriprovet, jag känner mig plötsligt riktigt säker, sitter inte konstant med näsan i boken och underhåller familjen med körfakta vid middagsbordet.

Ute är det 13 grader och duggregn. Hösten är på väg att anlända. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Sommaren har vart härlig, men inte kännts som den brukar. Något har vart annorlunda. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Men känslan har funnits där. Kan inte kalla det sommarlov, för lovet tar aldrig slut. Skolan börjar inte igen.

Jag känner mig redo för hösten. Jobbet har börjat ringa, så det känns som att jobb inte är en omöjlighet nu framöver. När körkortet väl är fixat ska jag åka upp till norge och då kan jag även börja sökningen efter den rätta familjen i USA. Sjukt är det. Egentligen. Jag kan inte se migsjälv åka. Det är svårt. Men samtidigt. Jag har velat det här sen jag gick i nian. Inget man ska glömma då. Ta vara på sina drömmar helt enkelt.

Vaknade i morse och kände mig allmänt låg. Jag vet inte riktigt vad som är fel. Det är nog en kombination av mycket. Jag är stressad över körkortet och det gör att min kropp säger ifrån. Jag orkar inte gå runt och må dåligt. Jag saknar människor dessutom. Fredrik har jag inte hunnit träffa i veckan och självklart mina osloflickor som på nåt sätt känns riktigt långt bort för tillfället.

Och nu börjar allas höstplanering. Skola eller jobb. Och här är jag. Känner mig utanför på nåt sätt. Att bara en person av 20 bjudna kom på min födelsedagsutgång gör inte att jag känner mig direkt bättre. Jag försöker intala mig att jag inte bryr mig, men det svider lite.

Nu är inte allt negativt, det är inte så. Men ibland känner man sig lite nere. Får ta det lugnt hemma nu idag. Lite ensamtid kommer göra mig gott. Och bara det att jag INTE ska gå till körskolan idag värmer. Always look on the bright side of life!

Ett stort grattis till min klippa, min syster och eviga stöd som fyller 22 idag.

Jag skakar. Gömmer mig i badrummet mitt under släktkalaset. Gråter jobbiga tårar. Stress. Det är något jag aldrig har hanterat bra. Jag har haft ångest över körkortet ett långt tag nu. Och det blir inte bättre av att teoriprovet närmar sig och jag har fortfarande inte gjort klart alla proven på körskolan. Jag vill så gärna klara det. Men min kraft börjar ta slut. Jag sover dåligt, har svårt att äta och mår dåligt.

Jag orkar snart inte gå till körskolan mer. Har vart där varje dag denna veckan. Och ska dit imorgon med. Men det kommer vara värt det när körkortet väl är mitt. Bara att tänka så. Och försöka intala mig själv att vara lugn och att jag kommer klara det.

Dagen har väl inte var lysande. Men ljuspunkter finns. Och tack vet jag mina underbara vänner och släkt som alltid piggar upp mig när det känns tungt. Vet inte hur jag skulle klara mig utan dem.

19 år

Och så plötsligt blev man 19. Ett år har gått så fort. Och mycket har hänt på ett år. Förra året var jag i skolan på födelsedagen, jag var tillsammans med Robert och då fyllde jag 18. Rätt stort.

19 känns inte speciellt. En mellanålder. Dock är det trevligt att fylla år. Alla fina gratulationer man får och självklart presenterna.

Regnet öser ner. Vilket skulle varit härligt om det inte skulle vara så att jag har körlektion sen. Inte så kul att köra då. Sen ikväll ska jag ut med Frida. Ska bli riktigt roligt. Förhoppningsvis är rosébaren så bra som de säger att den är. Har bara hört det från alla evenemangsansvariga på facebook att det är grymt. De får väl betalt för att säga så, eller?

Ska snart äta brunch och sen läsa lite teori innan det är dags att köra. Hoppas regnet har stillat sig lite tills dess.

Har snart vart ledig i en vecka. Väldigt skönt måste jag meddela. Men nu börjar allas sommarlov ta slut. De flesta skolor börjar i veckan som kommer. Och kvar är jag. Ingen skola som börjar, inget jobb jag måste gå till. Känns lite underligt måste jag säga. Jag vill ju inte bara sitta hemma och inte göra något alls.

Hade avskedsmiddag med Rebecka och Caroline idag. Känns lite tragiskt. Haha. De båda flyttar inom den närmsta veckan. Okej, de försvinner inte så långt, men spontanträffar är inte lika troliga längre. Och nu när de har flyttat har nästan alla mina närmsta vänner egna lägenheter. De bor själva, eller med rumskamrater. Men utan föräldrar i alla fall. Så självständigt. Och kvar är jag. Men jag har ju planer. USA. Känns så långt bort för tillfället. Men så vips kommer jag säkert sitta på ett plan för att lämna Sverige ett år. Tanken känns skrämmande men samtidigt otroligt spännande. Det blir något som blir mitt eget. Bara den tanken är härlig. Men för tillfället känner jag mig rätt useless.

Åh vad skönt det är att vara ledig! Underbart helt enkelt. Ha lite tid att bara ta det lugnt, plugga teori och bara vara lite.

Mycket planerat framöver ändå dock. Speciellt körkortet som ligger och gnager på mig. På något sätt fastnar det helt enkelt inte i hjärnan på mig. Jag läser och läser och läser den här förbannade teorin, men känns som jag inte kan någonting när jag väl får frågor på det. Frustrerande.

Dagen har nästan helt ägnats åt teorin och jag har suttit ute i solen och läst i körkortsboken. Snart ska jag laga lunch och sen är det prov på körskolan som vanligt. Hoppas jag klara fas C nu. Är bara två veckor kvar till teoriprovet och jag känner mig inte säker nånstans. Usch.

Det har varit några ansträngande veckor med mycket att göra. Förhoppningsvis blir det lite lugnare ett tag framöver. Behöver lite lugn och ro. Hade min sista schemalagda dag på jobbet idag. Kändes riktigt skönt, men samtidigt lite sorgligt. Man har ju fäst sig vid gamlingarna. Jag ska jobba som vikarie där nu i höst, men det kommer inte bli samma sak. Och dessutom vet jag ju inte när jag kommer se dem igen.

Sitter på balkongen. Och tänker. Regnet som öste ner för några minuter sen har lugnat sig nu och det droppar bara lite. Regn är harmoniskt ibland. I tankarna finns mycket och jag försöker organisera dem. Få bort vissa av de onödiga negativa tankarna och försöka slappna av lite. Är lättare sagt än gjort.

Tiden rullar på. Allt går så fort hela tiden. Ibland vill man bara att det ska stanna upp för ett ögonblick. Att få tid att andas. Tänka. Njuta av det som gör en gott. Jag har snart funnits i 19 år. 19 spännande år. Men tiden går så fort. Jag är rädd att jag inte uppskattar allt tillräckligt förrän det är försent. Jag har så mycket att göra att jag mest stressar från plats till plats. Stannar inte upp och njuter som jag borde. Men sånt är svårt.

Mina tankar är på gårdagen. Fin dag. Men också lite påfrestande. Eller. Ja. Jag har mycket tankar i huvudet efter. Många ljusglimtar på dagen dock. Vakna upp i Fredriks armar. Lunch i trädet i parken. Vin på trappen. Dusch. Sittandes på pakethållaren med mobilen i ena handen och en flaska vin i andra medan Fredrik trampar på så hårt han kan för att jag ska hinna med bussen. Haha. Jag missade bussen, men det gjorde ingenting.

Nu ligger jag i min säng och tar det lugnt. Har bara två dagar kvar av schemalagt jobb och jag måste säga att det ska bli skönt att vara ledig ett tag. Har inte vart ledig mer än en dag på flera veckor. Blundar jag kommer jag somna. Därför blundar jag inte. Riktigt än i alla fall.

Lesbiska var de. Och Tingeling var en riktig slampa.

Hm. Har haft spännande dagar det senaste. I lördags var jag uppe i Borås. Jag och Fredrik hade väl tänkt att hitta på något, men så. På nåt sätt så blev vi kvar i sängen. Till halv fem. Sen kom han på att han skulle på maskerad. Efter lite stressande satt vi i bilen utklädda till Askungen och Tingeling. Haha. Det var en trevlig fest. Jag var yngst där och kände mig rätt obekväm i min klänning. Men folket var trevligt och hade verkligen gått in för det. Dock var jag tvungen att gå tidigt för att hinna med bussen hem. Skulle jobba 06.45 dagen efter. I Göteborg. Hade druckit lite för mycket rosévin och var riktigt glad och full.

02.00 somnade jag och 06.20 gick jag upp. Då kände jag mig fortfarande full. Sen iväg till jobbet för att jobba ett 9 timmars pass. Fyllan gick över till baksmälla och jag kände mig tiptop. Haha. Dock klarade jag jobbet i alla fall. Skönt att bädda ner sig i sängen efteråt och titta på Buffy med Simon.

Nu sitter jag i min säng tillsammans med Frida. Har en hård jobbvecka framför mig. Men när den är slut så är även mitt jobb det. Så det är bara att stå ut. Och sen kommer det kännas jäkligt bra när lönen kommer sen. Enda lediga dagen ska spenderas i Borås var det tänkt. Saknar honom redan. Väldigt mycket.

Det är underligt hur mycket man kan sakna människor egentligen. Även sådana man ser ofta. Man kan sakna situationer med människor. Sakna att prata, krama, bara vara. Man saknar en hel grupp. Gruppkänslan.

Många kära återseenden idag. Klassen. Vissa har jag inte sett sen studenten. Lina var nere från Oslo och det var bara två som fattades. Det är underligt hur mycket vi alla tycker om varandra. Spännande var det också att vi kom på att alla tjejerna i klassen förutom Lina var involverad med en kille på ett eller annat sätt. Olika stadier. Fasta pojkvänner sedan år tillbaka, nya förhållanden, sådana som inte riktigt är fastställda än. Lina får vara singel åt oss alla. Och hon verkar ta det på allvar. Haha.

Efter jobb så var det dags för ännu ett kärt återseende. Kära Nathalie är också nere från Olso. Hon har halsfluss och smittar tydligen. Det brydde jag mig inte om. Är min Nathalie nere så ska vi banne mig kramas. Jag saknar det underbara babblandet om ingenting som kommer upp efter nån timma på café. När man bara är med varandra och delar med sig av sitt liv och tankar.

Fler dagar borde vara som denna.

Han är nästan det enda jag tänker på. Han gjorde entré i mitt liv och plötsligt är min värld upp och ner. Jag saknar honom precis när vi har skiljts åt. Vi pratar i timmar. Fast ibland sitter vi bara tysta och hör varandra andas. Jag har aldrig känt såhär. Jag är så lugn och säker med honom. Fullkomligt i ro.

Jag var inte beredd. Trodde inte det här skulle hända. Trodde inte jag skulle få känna så här på länge.

Jag kan inte hjälpa att jämföra. Jämföra med Robert. Hur det var med honom. Det går knappt att jämföra. Jag och Robert var aldrig såhär tillsammans. Vi pratade sällan i telefon. Jag kände mig inte riktigt som mig själv med honom. Och hur kände jag för honom egentligen? Jag tror jag bara blev så glad över att någon faktiskt tyckte om mig och ville vara tillsammans med mig. Går man runt ett helt liv och är singel så blir man ganska desperat vid 18 års ålder.

Men med Fredrik så letade jag inte. Jag gick inte runt och längtade efter ett förhållande. Jag blev överraskad och swept of my feet. Men ja. Man vet aldrig var nåt leder. Det känns bra för tillfället och det är det som jag tycker är viktigt. Vad som händer kan bara framtiden visa.

Så roligt att varje gång den schema ansvariga på mitt jobb ringer mig så sover jag. Därav har jag låtit helt borta. Haha. Hon ringde i morse och min hjärna fungerade inte riktigt. Men hon ville att jag skulle jobba imorgon. På min lediga dag. Som jag sagt förut så vill jag ha chansen att jobba som vikarie där i höst och vill då visa att jag kan hoppa in och jobba. Dock hade jag en körlektion inbokad. Men jag ringde körskolan och har nu fått omboka den. Så imorgon ska jag in på en avdelning jag aldrig varit på. Lite spännande måste jag säga att det är.

Är bara två veckor schemalagt jobb kvar nu. Skönt. Men jobbar hela veckan nu... Ska bli underbart att vara ledig sen i helgen. Ska troligtvis upp till Borås och hälsa på. Fint.

Ligger i mammas och pappas säng. Sista dagen jag kan göra det. I morgon kommer de hem. På gott och ont. Har fått städa nu. Ska ju se någorlunda ut när de kommer hem.

Dagen har innefattat jobb. Nåt som de flesta dagarna innefattar. Har två veckor kvar nu. Börjar bli lite trött på det nu. Har ju inte haft så mycket ledigt sen jag slutade skolan. Har inte ens varit uppe på landet. Saknar det.

Svårt att få in allt man vill göra när man jobbar såpass mycket. Träffa vänner, plugga teori, köra, träna, ta det lugnt. Och nu finns det ju en söt kille som man gärna vill träffa så ofta som möjligt. Men jag har lyckats hyfsat bra de senaste veckorna att få en bra balans. Bra det.

Burrar ner mig lite mer i sängen och njuter av att ta det lugnt ett tag.

Regnet öser ner. Och man blir sådär lugn. Ligger i sängen med persiennerna neddragna och lyssnar på regnet som faller till marken. Man vill aldrig gå upp. Man vill inte tänka på alla måsten man har. Dock skulle det inte göra något ifall man hade sällskap. Men det är snart inget problem.

Regn är ibland det skönaste som finns. Man har en anledning till att stanna hemma och inte göra nåt överhuvudtaget. Man behöver sådana dar ibland. Det är så man klarar av alla krav man har på sig själv. Liten stund då man får andas och ta det lugnt.

När körningen går bra, jag är ledig och träffar goda vänner på Liseberg. Då är det en riktigt bra dag. Som idag.

Körkortsteorin har tagit över platsen över det som gnager på mig mest. Körningen går som sagt bra, så det känns som att jag verkligen kommer vara redo vid uppkörningen, för det är ju ett tag kvar och snart kommer pappa hem och jag kan köra hemma. Men teorin. Det är så mycket. Och om jag inte gör bra på de satans testen snart kommer de boka om mina två prov, vilket jag inte vill att de ska göra.

Sitter i sängen igen, och här får jag leva till nästa måndag. Sen kommer föräldrarna tillbaka. Skönt men samtidigt tråkigt. Är en speciell känsla att ta hand om sig själva. Inte behöva komma hem till middagen varje kväll, fixa sin egna mat, komma och gå. Men det är skönt att ha föräldrarna hemma också. Inte lika mycket att göra. Finns oftast lagad mat och jag slipper städa så mycket som jag gör nu. Och dessutom saknar jag ju dem nu också. De har snart varit borta i tre veckor.

Imorgon blir det teoriplugg och jobb. Roligt. Haha

Natten. Då flyger tankarna vilt. Sitter på balkongen med min dator och en varm filt om mig. Kvällen har vart sådär härlig som en kväll med tjejerna alltid är.

Jag tänker på framtiden, vilket jag ofta gör. Man har tillfället att forma den som man vill. Men om man inte vet vad man vill? Det är inte så enkelt då. Dagens samhälle är så skevt. Man ska växa upp så fort, men samtidigt är man ung väldigt länge. 35 åringar är fortfarande ensamstående med sinnesstämning som en 18 åring. När växer man upp egentligen? På riktigt. Eller är alla barn djupt inuti? Är det så viktigt att ha en hel plan över sitt liv när man är 19? Jobba ska man göra tills man blir 65. Ska man verkligen börja med allt så fort. Utbilda sig, skaffa ett jobb och börja jobba. Nej, då trivs jag bättre med att gå runt och göra annat ett tag. Men nån gång måste man veta. Det är det som gnager på mig.

Solen har tittat fram igen. Sköna solen. Dock sitter jag inne för tillfället. Planerar lite och ser fram emot lönen som jag ska få imorgon. Ska se till så att allt inte försvinner på en dag. Men jag är ovan att ha mycket pengar, känns som jag kommer få pengavansinne och tänka: Jag har ju pengar. Köpaköpaköpa. Får hindra mig själv då. Dock kommer jag ge mig ut och shoppa snart. Ska dessutom klippa mig och betala tillbaka lite skulder. Pengarna kommer flyga. Äsch, pengar är till för att spenderas.

Ska snart ge mig iväg för att träffa två av mina favoritflickor. Det är laxpastamys på gång hemma hos Carro. Sen är jag ledig i två dar. Skönt. Ska väl ringa Fredrik ikväll och boka in nåt. Får passa på att ses när jag väl kan. Mycket på gång som vanligt.

Nu har jag inte skrivit på länge. Jag har flytit runt på moln, lite svårt att nå datorn då.

Fredrik kom till mig i torsdags. Vi mös i skogen och satt på balkongen och drack te. Han spelade på mammas ostämda gitarr. Frasen: "Det här är livet" passerade i mitt huvud.

Igår skulle jag iväg och jobba och efter det så var det pokerkväll hemma hos oss. Fredrik var en stor gambler, jag åkte ut på mina pocket 4or, Hubbe satt och la sig hela tiden och Vargman vann första omgången. Trevlig kväll och speciellt gäng måste jag säga.

Nu städar jag lite efter gårdagen och ska snart laga middag. Vi kör på tacos idag. Shit klockan är redan 18.38. Dagen flög iväg så fort. Har vart en bra dag dock. En riktigt bra dag.

Ibland när man vaknar upp känner man att man inte vill göra någonting på hela dagen. Spendera hela dagen i sängen. Speciellt mammas och pappas säng. Den är stor och luftig. Här kan jag spendera mycket tid. Dock känner man sig dum när det är så fint väder ute som det var idag.

Bara att låta persiennerna vara stängda och gotta sig.

Sitter fortfarande i sängen. Bredvid mig har jag Frida och på tvn visas How i met your mother. Borde kanske sova snart, men är inte så trött än. Morgondagen innefattar två körlektioner. Segt. Men jag borde ha mer positiv inställning till det. Blir bättre då. Ska plugga mer teori också. Puh. Kommer vara så glad när jag väl har fått det satans körkortet!

Det är underligt hur mycket mer man uppskattar ledighet när man har jobbat fyra dagar i rad. Går man bara runt och är ledig hela tiden, så förstår man inte hur skönt det egentligen är. Tre dagar har jag framför mig nu. Ledigt. Jag ska ta det lugnt. Väldigt lugnt. Morgondagen tänkte jag var en perfekt dag att spendera helt i sängen. Helt underbart.

Nu är det nya vuxenpoäng. Gick från jobbet till Ica, handlade saker vi behövde hemma, gick hem, vek tvätt, satte på en maskin, tömde diskmaskinen och dammsög övervåningen. Nu är det fint här hemma och jag är väldigt trött. Jag har dessutom insett hur usla mina arbetsskor är, speciellt när jag har dem utan strumpor. Min stortå har nu fått ett stort sår, som ser äckligt ut. Hm. Dags att köpa nya? Behöver få min lön först bara. En vecka kvar nu.

Något utmattad nu måste jag säga. 9 timmar jobb två dagar i rad. Och det är inte över än. Två dagar till. Imorgon börjar jag sju. Inte trevligt. Men då får jag lite mer fritid i alla fall.

Jobbet går bra. Jag börjar komma in i det och känna mig bekväm med de boende och arbetsuppgifterna. Den tafsande gamlingen bad om ursäkt igår, han skulle tydligen kittla mig, men träffade fel. Vet inte riktigt om jag tror på det. Var fint att han bad om ursäkt i alla fall. Idag ropade han på mig väldigt ofta och planerade sitt frieri till mig. Jag sa att han behövde en jäkligt stor diamant på ringen för att lyckas. Haha.

Hjärnan har fest för tillfället. Så blir det när man hittat en kille man tycker om. Varför sitter man här och väntar på att killen ska höra av sig egentligen? Varför kan man inte lika gärna göra det själv? Är det så jäkla svårt? Om han inte har hört av sig imorgon så kan jag lika gärna ringa honom. Jag menar, jag vill så gärna träffa honom igen, varför inte anstränga sig lite för att det ska hända. Take the leap. I want him. Bad.

Gårdagen var om möjligt ännu bättre än lördagen. Fredrik är helt underbar. Vilket gör mig rädd att det snart ska visa sig att han är en idiot eller knarkare eller nåt sånt. Typiskt min tur. Jag känner mig lugn när jag är med honom. Vi kan sitta tysta i flera minuter och bara vara utan att det känns jobbigt. Men vi har ju bara träffats två gånger, det är omöjligt att säga ifall det kommer bli nåt. Leva för stunden gäller det att göra.

Det var verkligen landet vi var på. Tjurar, hundar, höns och kattungar. Vi åkte fyrhjuling och han lät mig köra, det gick sådär, men det var kul. Det var bad i en damm och vi låg på en flytande ring och mös. Det regnade på morgonen, men vädret blev bara bättre och bättre och tillslut var solen framme och värmde oss.

Tillsist satt jag på buss 100 påväg hem till Göteborg igen. Skulle åka med min sista buss hem var det tänkt. Men tänka sig, den kom aldrig. Jag satt och väntade i 25 min på den. Fick ta taxi hem. Fuck Västtrafik, de får betala taxiresan nu.

Tre sköna lediga dagar och nu är det dags för jobb. I fyra dagar. Segt, men skönt att få pengarna sen. Börjar om 10, dags att ta på mig och kila. Ciao.

Jag gillar verkligen inte att köra, när det går dåligt. Jag blir så deppig. Ha två lektioner på samma dag är inte heller härlig, speciellt när det inte går bra. För tillfället känns det som att uppkörningen kommer gå åt helvete. Men jag kommer köra med pappa sen när han kommer hem. Usch jag vill bara att det ska vara över. Hela körkortsprocessen är sjukt krävande.

Dagen har vart härlig också. Åkte in till stan mellan körlektionerna och umgicks med Carro i solen. Vi åt glass och solade i Bältespännarparken. Riktigt välbehövt.

Nu sitter jag på balkongen, har precis rakat benen och planerar morgondagen. Mot Borås. Intressant. Lite nervöst. Förväntansfullt.

The good life

Gårdagen var riktigt härlig. Dock började den med 8 timmar jobb. Gick runt som en zombie i mina arbetskläder, som är långt ifrån svala. Dessutom var en av de som skulle arbetat sjuk så vi var bara två på morgonen, vilket är väldigt jobbigt.

Sen fick jag vuxenpoäng genom att jämka på skatteverkets hemsida, betala körlektioner och lämna in lönlapp. Bussen var en bastu och det blev inte bättre av att Ida sa att hon skulle bada och Fredrik skvalpade med fötterna i vattnet genom telefonen. När jag väl anlände till Simon så föreslog jag bad och så satt vi på varsinn cykel påväg till en sjö i närheten. Cykeln var alldeles för stor, så det var lite livsfarligt och min kondition var pinsamt dålig. Väl framme tog jag årets första dopp. Helt underbart. Var inte ens kallt den lilla stunden när man går i. Låg där länge. Haha.

Cyklade barfota hem och sen lagade Simon middag till mig och vi tittade på Buffy resten av kvällen. Härligt!

Jag skäms lite. Mitt jobb har ringt mig tre gånger hitills och frågat ifall jag skulle kunna jobba. Har fått säga nej alla gångerna. Första gången var jag sjuk. Och så ringde det i morse vid åtta. Kommer inte ihåg samtalet så väl, var halvsovande, men jag sa som det var, att jag inte ens var hemma. Sen ringde det igen på eftermiddagen och frågade om jag kunde jobba kväll imorgon, vilket jag inte kan, för jag har två körlektioner inbokade. Hm. Hoppas de inte tror att jag bara hittar på ursäkter. För jag hoppas på vikarietjänst till hösten.

Zombie. Seriöst. Ögonen vill stänga sig och jag vill lägga mig i sängen jag håller på att bädda. Fötterna värker och knäna viker sig. Ibland är det jobbigt att arbeta.

Skönt är det då att jag är ledig fram till fredag. Önsketänkandet säger bad nångång på dessa tre dagar. Kan hoppas att det blir verklighet.

Sitter och lyssnar på radio för tillfället, har precis duschat av jobbet. Ska snart ge mig iväg, betala körlektioner, lämna in lönlapp och sen åka hem till Simon för att titta på film. Skönt att vara ledig.

Min bästa feel-good låt.

Okej, jag är på moln typ. Har haft en helt underbar dag. Solsken, promenad, picknick i slottsskogen, vin på cicero, mys på kajkanten i solnedgången och kaffe på condeco. Allt gjordes med en och samma person. Han är snäll, riktigt söt och allmänt trevlig.

Men det känns för bra för att vara sant. Som om det vore en film eller nåt. Träffas på en buss. Han ger sitt nummer. Vi träffas. Vi myser i solen. Kyssar i solnedgången. Filmmusiken spelas och publiken tänker: Aw.

Och jag vet att jag har svårt att lita på folk. Min hjärna hittar orsaker till att personen kommer dissa mig. Dagen var jättelyckad, en perfekt första dejt. Men ändå säger min hjärna att han tyckte det var nåt fel på mig. Jag pratade för mycket. Eller jag var tråkig. Min historia säger mig att han kommer tröttna. Inse att jag inte var så bra trots allt. Och kvar står jag. Fick förhoppningarna upp bara för att få dem krossade.

Det har hänt. Tre veckor i ett förhållande med mig och killen insåg att jag inte var vad han ville ha. Precis när jag börjat släppa garden och börjat känna. I'm better of without him. Seriöst. Men ändå. Det tar på en, när man redan har så svårt att lita på folk.

Trots det är jag på moln. Jag kände mig avslappnad och lycklig. Den här dagen kan jag leva på länge.

Lyssnar på coldplay och förbereder mig för dagen. Har inte fullt ut valt café än, men det lutar åt vanilj. Hade något svårt att välja vad jag skulle ta på mig, men nu har jag vit klänning på mig och ska snart äta frukost för att sen åka in till stan och lämna tillbaka två plagg.

Gårdagen var lyckad. Jag hade mysdag med Frida och vi satt och åt Ben & Jerrys, masserade varandra och tittade på one tree hill. Sen åkte jag in till rumpanbar och tog några glas med Hjärt. Det var dags för party på trädgårn. Det var riktigt trevligt och kul och vi dansade rumporna av oss. Haha.

Solen skiner och jag är lycklig för tillfället. Walking on sunshine.

Bilen glider utan kontroll. Jag trycker ner bromsen i panik, men bilen vill inte stanna. I tanken:

Naj, akta älgen!

Haha. Halkan var väldigt läskig måste jag säga. När man ska bromsa på vattnigt underlag när man ligger i 70. Bilen flyger åt helvete. Dock var det roligt också. Speciellt rondellen.

Dagen har varit intensiv och nu ligger jag i min ensamhet och myser. Myser med tanken att jag kan sova imorgon. Underbart.

No time to breathe

Okej, snabbt inlägg innan jag ska lägga mig tillrätta i sängen och låta mig föras bort till drömmarnas land. Jag har mycket för mig. Fritid hemma känns som lyx. Det är dock mitt egna val att ha det så här, så jag ska väl inte klaga. Skulle dock vara väldigt härligt att få sova imorgon eftersom jag inte börjar jobbet förrän vid tre. Men tyvärr. Har körlektion 07.30 och sen ska jag till Stora holm för att göra halkan. Är lite nervös faktiskt. Men det går bra! Och se. Där tog jag bort "nog", som jag alltid får in i meningar och får dem att låta tveksamma.

Dagen har spenderats på jobbet, på stan, på fik och på bio. Nya Twilight filmen Eclipse blev det idag. Jag, Caroline, Jenny och Ludvig var det som gick. Carro satt bredvid mig och skrattade massor åt allt möjligt och folket i salongen var verkligen inne i filmen. Man hörde ljud runt omkring sig när det hände något oväntat, när någon var extra snygg eller när någon sa nåt roligt. Och så applåderade dem. Tre gånger i filmen till och med. Haha. Underbart var det.

Team Edward

Jag är flickan som gillar sms mycket. Flickan som skriver texter till andra. Hon gillar att prata, men det blir svårt ibland. En röst på andra sidan luren. Någon du inte känner. Kan bli problematiskt.

Men sedär. Det funkar faktiskt. En timma går fort och trots några tystnader så känns det bra ändå. Allt är nytt och lite skrämmande, men samtidigt spännande.

Vad är det jag har gått runt och sagt? "Jag kommer träffa någon några månader innan jag ska iväg till USA" Ska man inte ens låta det börja? Nej. Man måste vara lycklig för stunden. Och dessutom innebär en träff inte att det kommer att bli någon. Men satsa. Det måste man göra.

Jag gillar natten. Det är då jag kopplar av, tänker mest och bara är. Det är något speciellt med mörkret och tystnaden. Man är ensam på något sätt. Ibland kan det vara obehagligt att vara ensam i mörkret, men för tillfället är det bara skönt. Dock är det svårt att njuta när man vet att man ska upp tidigt nästa dag.

Jag funderar på framtiden. Vart den kommer att leda. Var är jag om ett halvår? I hela mitt liv har jag vetat vad jag ska göra. Gå till skolan. Plugga så jag får bra betyg. Så jag kan läsa vidare. Men nu när jag väl är där. När jag väl fått bra betyg. Skolan är slut och nu ska man göra något med sitt liv. Hur ska man veta vad man vill jobba som? Jag har absolut ingen aning.

Sommaren har alltid betytt vila. Jobb till viss del, det är ju skönt att få pengar. Man träffar vänner, men man är inte i desperat behov att träffa de flesta, för man vet att man ska ses till hösten när skolan börjar igen. Nu är det bara det att det inte är någon mer skola. Inga mer lektioner. Jag har inte förstått det än, men jag vet att det kommer att komma. I höst. När alla andra börjar skolan. Och själv sitter man hemma och undrar vad man ska göra av sitt liv.

Framtiden är här. Det du tänker på för stunden, det du planerar att göra. Plötsligt är det där och du gör det. Tiden går bra fort.

Snor. Papper. Halstabletter. Snörvel. Okej. Jag. Vill. Att. Det. Ska. Ta. Slut!

Man kan tro att det är skönt att sitta hemma och inte göra nåt. Men nej, misstaget. Inte när man inte kan njuta av det härliga vädret på hela veckan. Man kan inte heller sova skönt på sin lediga vecka för näsan är så täppt att man en natt inte somnar ordentligt förrän kl 5.

Inte helt frisk gav jag mig iväg för att parta med Ida och Nathaliex2. Jag behövde komma ur huset. Please. Det var kul. Ida försökte tappert supa mig under bordet och jag hade på ett nytt linne som jag stressköpte när affären snart skulle stänga. Dock fick jag lämna Gretas hyfsat tidigt. Kände att min kropp inte riktigt var på humör. Åkte med bussen, hämtade min cykel som jag använt mig av tidigare på dagen, cyklade hem där ingen var hemma. Det var så varmt i alla rum att jag drog fram madrassen och la mig på balkongen. Sov där i en timma. Släpade bort allt igen och däckade i mammas säng.

I morgon börjar jobbet på allvar och jag är fortfarande inte helt frisk. Hoppas jag kommer klara det. Har körlektion också. Mycket att göra. Och imellan jobb kommer jag försöka trycka in tid att träffa vänner, kanske ha ett första telefonsamtal och ja, andas.

Åhusch. 39 graders feber och ingen ork att göra nånting. Underbart.

Var väldigt längesen jag mådde såhär. Tackolov. Man hade nästan glömt hur hemskt det är.

Idag är det bättre i alla fall. Dock har jag ruskigt ont i halsen och har ringt vårdcentralen för att få tid för att kolla ifall jag har halsfluss. Damn, det gör så ont.

Smset jag funderade på om jag skulle skicka är skickat, så det går framåt i alla fall. Vet inte vart det leder än. Lite spännande är det allt.

Okej, de behandlade mig som en pestsmittad. Haha. Inte riktigt, men de ville inte direkt krama mig. Förstår det, jag är rätt sjuk nu och de vill inte bli smittade. Men det gjorde mig kramsjuk. Ville krama de jag inte sett på ett tag. Men får se till att träffa de igen helt enkelt.

Nu ska jag snart sova, ville bara pyssla lite på datorn innan jag lägger mig ner på kudden och låter kroppen vila.

I flera år har det hållt på. Och jag har haft 17 lektioner än så länge. Puh. Körkort är verkligen svårt att få. Har idag äntligen bokat uppkörning och teoriprov, halka och riskettan. Det är om ett tag, men det är jag bara lugn över. Dock sa de att de planerar att boka in mig på 18 lektioner till. 18 lektioner?! Hur bra måste man köra för att få körkort här i Sverige?

Mår fortfarande dåligt, men har duschat och gjort mig fin för att åka iväg till en avskedsmiddag. Min föredetta klasskompis ska snart flytta tillbaka till Belgien och några andra gamla klasskompisar anordnar en avskedskväll till henne. Mysigt. Jag hostar som en galning, men vill ändå träffa henne innan hon åker tillbaka, så jag härdar mig.

Saknar Norge

Hemma igen. Lite trist. Fick gå upp tidigt för att dra mig iväg till jobbet. Men det gick bra i alla fall. Börjar komma in i det och det känns skönt.
Har blivit riktigt förkyld och mår allmänt kasst. Jobbar inte förrän nästa måndag, så jag har tid att vila upp mig.

Ligger för tillfället halvdöd i min säng, snörvlar och funderar. Det finns ett sms sparat på mobilen. Men när ska jag skicka det, om jag ska skicka det alls. Måste satsa här i livet. Annars kommer det aldrig hända något spännande. Jag ska skicka det. Det ska jag.

Midsommar

Hur firar man midsommar i Norge? Man kör ölspel, sätter fart på ett norskt uteställe och dansar små grodorna i rökrutan. 12 vackra svenskar gav sig ut i det norska nattlivet och var uppskattade, speciellt av den manliga delen av befolkningen. De var gnidare, långa mörka killar som var från London, ville skaffa nya vänner och som hade flickvän men ville vara otrogen, killar som ville bugga och allmänt på. Trevligt var det i alla fall.

Plötsligt satt sex av oss plus en random kille i en taxi påväg hem tillsammans med en av tjejernas ragg. Efterfest långt ut i ingenstans. Tankar flyger genom mitt huvud: Hur fan kommer vi hem? Och när?
Trevligt var det i alla fall. Lina var dj med killarnas ipod och de sjung med till Linda Bengtzing. Hon är tydligen stor i norge. Haha.
Vid sju begav vi oss till tunnelbanan. Hemma hos Lina var jag och hon vid åtta och då gick vi och lade oss. Vi gick sen upp vid 14.40.
Grym kväll.

Imorgon ska jag hem och jag vill verkligen inte. Jag trivs så bra här. Med Nathalie och Lina nära och valet att göra vad man vill. Hm. Tillbaka till verkligheten...

Har det superfint i Norge för tillfället. Underbart att umgås med mina kära flickor. Igår satt vi och pratade i flera timmar och drack te och idag har jag vandrat runt i staden med Lina. Jag sitter just nu och väntar på att Nathalie ska komma hem så hon kan äta så vi kan ge oss av till Akers Brygge där vi ska se på fotboll på ett evenemangområde.

Smått sinnessjukt att de bor här i sina egna lägenheter och tar hand om sig själva. Lagar mat själva och tvättar. Är skönt att vara här faktiskt. Men det känns lite vuxet. Haha.

On the road

Sitter på bussen upp till Olso at the moment. Uttag och fri internet uppkoppling. Ibland älskar jag verkligen att ha en egen dator. Nu kommer det gå fort och jag kommer vara framme på ett kick. Ska bli jättetrevligt att vara hos Nathalie i några dar. Och träffa Lina. Flytta till Norge och sånt, det är inte bra. De har inte varit borta så länge, så jag har inte hunnit sakna dom så mycket än. Men det kommer komma.

Nu sitter jag här. Är smått kaffesugen, men det fanns ingen chans att jag skulle klarat att bära en kopp från pressbyrån till bussen. Satans packning. Har säkert packat alldeles för mycket som vanligt. Försökte desperat att trycka ner sovsäcken i rullväskan, men det gick inte riktigt att stänga väskan. Försöka duger. Haha.

Vi svenskar är bra roliga ibland. Det som berör oss mest är vädret. Alltid detta väder. Det är för kallt, det är för varmt, varför är det ingen snö, shit vad jag är trött på snön! Vi blir aldrig nöjda och vi går konstant och tjatar om vädret. Hur kan något så simpelt som vädret göra så mycket. En hel sommar kan man sitta inne för att de regnar. En kväll kan bli helt underbar för att man sitter ute i solen på en klippa och inte fryser.

Jag är likadan. Hela min dag kan bli förstörd på grund av regn. Men ibland är det så skönt att det regnar. Jag har solsidan och på sommaren blir det så jävelusiskt varmt i mitt rum att jag knappt orkar röra mig. Ibland önskar man att man kunde ha en knapp och bestämma helt vad man skulle vilja ha för väder. Fast skulle alla ha en knapp skulle det bli väldigt konstigt väder. Man får väl helt enkelt nöja sig med att njuta när vädret blir som man vill att det ska vara.

Jag vaknade i morse och började tänka på kärlek och förhållanden. Vissa verkar ha överflöd i båda. Vissa är knappt singlar i några månader innan de blir tillsammans med någon annan. Själv har man bara haft ett misslyckat tre veckors förhållande. Varför är det så lätt för vissa och så svårt för andra.

Ibland tänker jag att allt är mitt fel. Om jag bara var lite mer framåt, snyggare, smalare, hade större bröst. Okej, nu drar jag allt över en kant. Klart det inte beror på utseende till hundra procent. Och klart många inte bryr sig om storlek på verken mage, lår och bröst.

Bara för att jag strular med killar när jag är ute, betyder inte det att de tycker jag är särskilt snygg eller vill lära känna mig. De strular nästan med allt som rör sig, de flesta i alla fall. Men, det inte direkt att jag vill börja prata med de jag strular med heller. Jag har märkt att jag snabbt tröttnar och går ifrån när vi väl håller på. Det är som jag kvävs. Tungan i munnen. Hans händer som långsamt drar upp min klänning över rumpan. Det känns så ytligt på nåt sätt. Ändå kan jag inte stoppa mig själv när en kille drar mig till sig. Varför? Jag behöver nog nån form av bekräftelse.

Nuförtiden går jag inte direkt runt och letar efter en pojkvän och längtar, som jag gjorde förr. Kan vara att mitt senaste förhållande, om man ens kan kalla det det, gick åt helvete. Men ibland. Ibland vill man ha någon där. Som håller om en och som får en att känna sig vacker. Ibland är jag bra ensam.

Can't escape my past

Igenkännandet slår mig. Ett år har gått och jag känner att mycket har förändrats. Men så. Vissa saker är läskigt lika. Bara att det är en annan person. Ändå är likheten slående och jag undrar ifall det kommer sluta lika katastrofalt illa.
Jag kommer inte låta det. Han betyder alldeles för mycket för mig och jag har inga känslor för honom. Men var det inte så jag sa förra året? Och hur slutade det då?
Det är inte samma. Det är det inte. Det är bara likheten som gör mig lite snurrig.

Ny blogg. Jag har en tendens att börja en ny blogg när jag märker att jag inte skriver på den gamla. Det är något med en ny blogg. Man bli inspirerad att skriva igen.

Jag har inte skrivit sen studenten. Så nu känns det som att den följde min gymnasietid och nu börjar verkligenheten.

Så här är den. Jag hoppas att jag kommer skriva mycket, men sånt är inget man kan lova eller vara säker på.