Jag tänker på framtiden, vilket jag ofta gör. Man har tillfället att forma den som man vill. Men om man inte vet vad man vill? Det är inte så enkelt då. Dagens samhälle är så skevt. Man ska växa upp så fort, men samtidigt är man ung väldigt länge. 35 åringar är fortfarande ensamstående med sinnesstämning som en 18 åring. När växer man upp egentligen? På riktigt. Eller är alla barn djupt inuti? Är det så viktigt att ha en hel plan över sitt liv när man är 19? Jobba ska man göra tills man blir 65. Ska man verkligen börja med allt så fort. Utbilda sig, skaffa ett jobb och börja jobba. Nej, då trivs jag bättre med att gå runt och göra annat ett tag. Men nån gång måste man veta. Det är det som gnager på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna ett avtryck