En halvtimma senare så var beskedet ett faktum. Jag hade fått körkort. Min hjärna kunde inte fatta det och min körlärare fick säga: "Andas Jennie" till mig. Det var precis vad jag behövde. Ifall jag hade misslyckats skulle jag mått ännu sämre än jag redan gör.
Jag försöker glömma, se det positiva och gå vidare. Men det är så svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna ett avtryck