Jennie Margareta

Okej, jag är på moln typ. Har haft en helt underbar dag. Solsken, promenad, picknick i slottsskogen, vin på cicero, mys på kajkanten i solnedgången och kaffe på condeco. Allt gjordes med en och samma person. Han är snäll, riktigt söt och allmänt trevlig.

Men det känns för bra för att vara sant. Som om det vore en film eller nåt. Träffas på en buss. Han ger sitt nummer. Vi träffas. Vi myser i solen. Kyssar i solnedgången. Filmmusiken spelas och publiken tänker: Aw.

Och jag vet att jag har svårt att lita på folk. Min hjärna hittar orsaker till att personen kommer dissa mig. Dagen var jättelyckad, en perfekt första dejt. Men ändå säger min hjärna att han tyckte det var nåt fel på mig. Jag pratade för mycket. Eller jag var tråkig. Min historia säger mig att han kommer tröttna. Inse att jag inte var så bra trots allt. Och kvar står jag. Fick förhoppningarna upp bara för att få dem krossade.

Det har hänt. Tre veckor i ett förhållande med mig och killen insåg att jag inte var vad han ville ha. Precis när jag börjat släppa garden och börjat känna. I'm better of without him. Seriöst. Men ändå. Det tar på en, när man redan har så svårt att lita på folk.

Trots det är jag på moln. Jag kände mig avslappnad och lycklig. Den här dagen kan jag leva på länge.