fredag 6 augusti 2010

Det är underligt hur mycket man kan sakna människor egentligen. Även sådana man ser ofta. Man kan sakna situationer med människor. Sakna att prata, krama, bara vara. Man saknar en hel grupp. Gruppkänslan.

Många kära återseenden idag. Klassen. Vissa har jag inte sett sen studenten. Lina var nere från Oslo och det var bara två som fattades. Det är underligt hur mycket vi alla tycker om varandra. Spännande var det också att vi kom på att alla tjejerna i klassen förutom Lina var involverad med en kille på ett eller annat sätt. Olika stadier. Fasta pojkvänner sedan år tillbaka, nya förhållanden, sådana som inte riktigt är fastställda än. Lina får vara singel åt oss alla. Och hon verkar ta det på allvar. Haha.

Efter jobb så var det dags för ännu ett kärt återseende. Kära Nathalie är också nere från Olso. Hon har halsfluss och smittar tydligen. Det brydde jag mig inte om. Är min Nathalie nere så ska vi banne mig kramas. Jag saknar det underbara babblandet om ingenting som kommer upp efter nån timma på café. När man bara är med varandra och delar med sig av sitt liv och tankar.

Fler dagar borde vara som denna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna ett avtryck