Jennie Margareta

Han är nästan det enda jag tänker på. Han gjorde entré i mitt liv och plötsligt är min värld upp och ner. Jag saknar honom precis när vi har skiljts åt. Vi pratar i timmar. Fast ibland sitter vi bara tysta och hör varandra andas. Jag har aldrig känt såhär. Jag är så lugn och säker med honom. Fullkomligt i ro.

Jag var inte beredd. Trodde inte det här skulle hända. Trodde inte jag skulle få känna så här på länge.

Jag kan inte hjälpa att jämföra. Jämföra med Robert. Hur det var med honom. Det går knappt att jämföra. Jag och Robert var aldrig såhär tillsammans. Vi pratade sällan i telefon. Jag kände mig inte riktigt som mig själv med honom. Och hur kände jag för honom egentligen? Jag tror jag bara blev så glad över att någon faktiskt tyckte om mig och ville vara tillsammans med mig. Går man runt ett helt liv och är singel så blir man ganska desperat vid 18 års ålder.

Men med Fredrik så letade jag inte. Jag gick inte runt och längtade efter ett förhållande. Jag blev överraskad och swept of my feet. Men ja. Man vet aldrig var nåt leder. Det känns bra för tillfället och det är det som jag tycker är viktigt. Vad som händer kan bara framtiden visa.