Jennie Margareta

Och plötsligt förändras allt här hemma. Två ledsna människor. Jag kan prata med en av dom. Men den andra. Jag vet inte vad jag ska säga. Han ser så ledsen ut, men brukar trycka ner sina känslor och inte prata om det. Jag känner honom inte på det sättet. Han är inte den som delar med sig av sitt inre. Han skulle nog må bättre av att prata om det, men jag kanske inte är rätt person. Förhoppningsvis har han någon att prata med.

Ingen av dom är här just nu. Stämningen i gårkväll var väldigt pressad. En madrass fick läggas på ett golv och han fick sova där. Och jag vet att inget kommer bli detsamma för nån av dom. Och saker kommer ändras för mig också. Han har blivit mer än en utomstående pojkvän här hemma. Han har bott här så mycket att han känns som en del av släkten. Och plötsligt är han inte det mer. Han kommer troligtvis aldrig komma tillbaka hit efter han har åkt. Det känns så himla konstigt.