Jennie Margareta

Han heter Kristoffer. Det är allt jag vet. Ändå är hans tunga i min mun och hans kropp gnids mot min. Han kysser verkligen inte bra. Ändå slutar jag inte. Jag vet inte varför. Och när jag försöker sluta, dansa med mina vänner och lämna honom bakom mig är han kvar. Vänder på mig efter ett tag och så börjar det om igen.

Jag har funderat mycket på det här med krogen strul. De händer oftast på dansgolvet. I alla fall för mig. Man känner någon som gnider sig bakom. Man gnider tillbaka ifall personen verkar okej. Man vänder sig. Bedömmer. Så möts läpparna och allt börjar. Man frågar oftast inte efter namn och när det är avklarat går man kanske därifrån. Jag vill oftast fly. Vara med mina vänner. Det är inte det att jag inte vill. Annars skulle jag aldrig gjort det såklart. Men det är något som får mig att vilja gå därifrån efter ett tag. Det är som jag kvävs. Inte bara av tungan som vill vara i min mun. Men av hela situationen.