Jag ligger i sängen på morgonen. Halvvaken och med inlevelsen att jag borde gå upp. Men något stoppar mig. Min hjärna säger nej. Jag skulle kunna ligga där hela dagen. För jag har ändå inget bättre för mig. Rastlösheten når nya nivåer. Det måste hända något nytt i mitt liv snart.. Jag bara väntar och väntar. Au pair ansökan smyger sig med snigelfart till att bli klar, ändå var det typ en månad sen jag tog körkort. Visst kunde jag ha jobbat snabbare också, men det är frustrerande.
Det händer lite dock. Tack vare mina vänner. De får mig ur huset och det är då jag känner att jag är igång. För mycket jobb är jobbigt, men det är minst lika jobbigt att ha för lite jobb. Fritid är skönt, i vissa doser. Det blir för mycket nu. Samtidigt vet jag inte vad jag ska göra för att ändra på mig. För kruxet är ändå att jag är en slö person som gärna ligger hemma och tittar på tv. Men jag skäms på nåt sätt, när mamma och pappa kommer hem och frågar vad jag har gjort idag. Eum. Sett på TV... Suttit vid datorn. Kanske läst lite i en bok. Jag är hopplös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna ett avtryck