Regnet öser ner. Och man blir sådär lugn. Ligger i sängen med persiennerna neddragna och lyssnar på regnet som faller till marken. Man vill aldrig gå upp. Man vill inte tänka på alla måsten man har. Dock skulle det inte göra något ifall man hade sällskap. Men det är snart inget problem.
Regn är ibland det skönaste som finns. Man har en anledning till att stanna hemma och inte göra nåt överhuvudtaget. Man behöver sådana dar ibland. Det är så man klarar av alla krav man har på sig själv. Liten stund då man får andas och ta det lugnt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna ett avtryck