Något utmattad nu måste jag säga. 9 timmar jobb två dagar i rad. Och det är inte över än. Två dagar till. Imorgon börjar jag sju. Inte trevligt. Men då får jag lite mer fritid i alla fall.
Jobbet går bra. Jag börjar komma in i det och känna mig bekväm med de boende och arbetsuppgifterna. Den tafsande gamlingen bad om ursäkt igår, han skulle tydligen kittla mig, men träffade fel. Vet inte riktigt om jag tror på det. Var fint att han bad om ursäkt i alla fall. Idag ropade han på mig väldigt ofta och planerade sitt frieri till mig. Jag sa att han behövde en jäkligt stor diamant på ringen för att lyckas. Haha.
Hjärnan har fest för tillfället. Så blir det när man hittat en kille man tycker om. Varför sitter man här och väntar på att killen ska höra av sig egentligen? Varför kan man inte lika gärna göra det själv? Är det så jäkla svårt? Om han inte har hört av sig imorgon så kan jag lika gärna ringa honom. Jag menar, jag vill så gärna träffa honom igen, varför inte anstränga sig lite för att det ska hända. Take the leap. I want him. Bad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna ett avtryck