Jadu, jag antar att det bara är tiden som kan avgöra det. Dock gillar jag att lämna spår, som t.ex. kort, bloggar och texter i böcker om mitt liv och tankar.
Jag och en vän pratade om gamla bloggar idag. Hon skulle tydligen ta bort alla sina gamla inlägg. Hon skulle spara dem på annat sätt, men för övriga så skulle de vara borta för alltid. Och jag började tänka på min första egna blogg som jag skrev i 2008-2009. Man lär sig mycket av sig själv genom att läsa gamla tankar. Minnen kan komma tillbaka när man läser något man skrivit. Det kan vara att man minns situationen man beskriver, men det kan också vara så att man minns hur man kände och vad man gjorde när man skrev det.
Jag har alltid velat skriva vackra och lite smått djupa bloggtexter, men det blir oftast bara: idag har jag... Det är väl så jag fungerar helt enkelt. För jag har djupa tankar och mycket som pågår i mitt huvud. Men jag har svårt att formulera det till ord. Samma är det när jag pratar med människor om hur jag mår och hur jag tänker. Jag har svårt för det. Jag har svårt att prata om mitt inre. Så är det bara helt enkelt. Men det är skönt att läsa gamla bloggar och inse att man växt som människa. Och om två år kommer jag säkert läsa denna texten. Kanske minnas att jag skrev den efter en kväll med släkten för att fira min morbrors 40årsdag. Att jag satt på min säng, halvklädd och egentligen påväg in på toaletten för att göra mig i ordning för natten. Mätt och med smak av vin i munnen. Nöjd över dan, ont i halsen, tankar på framtiden. Kommer jag minnas det om två år? Det vet jag om två år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna ett avtryck