söndag 16 januari 2011
Mycket på gång som sagt. Igår kväll var jag till exempel ute tillsammans med Ida, Simon och Idas kompis Sara. Riktigt grymt var det. Vi gick till Gretas. Det är alltid så härlig stämning och go musik där. Varken Sara eller Simon hade varit där innan, men båda tyckte verkligen om det. Ida försökte tappert, men lyckades ej supa mig under bordet. Men det gjorde inget för hon lyckades med Simon och Sara istället. Haha.


Har vart full fart det senaste. Mycket jobb och mycket au pair saker att fixa med. Min hjärna är fullproppad av packplanering, fakta och planering över alla papper som ska fyllas i och skickas. Det är inte direkt piece of cake att bli au pair det kan jag lova. Men det kommer så vara värt det!
14 februari går jag på planet som ska föra mig till Frankfurt där jag sen byter och ger mig iväg till New York. Jag har fått lite kontakt med några tjejer som kommer vara på skolan i New york samtidigt som mig, så det känns bra. Vi ska även åka samma flyg från Frankfurt, så jag kanske får lite sällskap på den nästan 9 timmar långa flygresan.
Jag har börjat planera framåt. Vad ska jag ta med mig. Borde jag skaffa ett nytt bankkort? Hur gör jag för att kunna använda svenska prylar i amerikanska uttag? Vad ska jag köpa för presenter till min värdfamilj? Mycket att tänka på. Jag har fixat en del idag faktiskt. Åkte in till stan och köpte en jättefin väska att ha som handbagage. Sen köpte jag adaptrar på tradera. Det är pågång, men fortfarande mycket att fixa. Tur att jag har en månad på mig i alla fall.
måndag 10 januari 2011
Jag har haft en fin dag. Har suttit på café största delen av dagen. Vi var fyra tjejer. Ett tag kändes det som en scen ur sex and the city. Vi satt och delade med oss av våra erfarenheter, upplevelser och privata åsikter. Det var mycket skratt. En av oss berättade om sin natt med en kille på ett hotell nyligen. Vi pratade om våra första. Härligt tjejsnack helt enkelt.
På platsen bredvid, fast på en upphöjd avdelning i caféet hade det suttit en kille hela tiden med sin dator. Han hade då och då intervjuer med personer som kom. Vi var intresserade av vad det var för intervjuer det var han hade och när han bad oss dra ut hans elsladd när han skulle gå passade en av oss på att fråga. Hon erkände att vi hade lyssnat och var nyfikna. Han berättade vad det var och sa sedan: Jag kan väl säga att jag har lyssnat en del på er också. Du verkade ha en fin natt på hotellet.
Vi dog. För även fast vi vet att vi sitter ute i allmänheten och att folk kan lyssna så var det ändå så fruktansvärt roligt att höra han erkänna att han tjuvlyssnat. Vi skrattade så vi blev varma och röda i ansiktet, men jag måste erkänna att ingen av oss skämdes. Det är ingen tabu att prata om sex längre. Vilket är skönt. Han måste haft ett härligt tidsfördriv medan han väntade på de andra. Varsegod. Eller nåt. Haha.
Okej, jag var livrädd. Men sedär, det flöt på fint. Dock blev det lite stammande och så hade jag ibland svårt att komma på rätt ord. Men det kändes bra. Hon verkade väldigt trevlig, barnen snälla och allt låter... ja. bra. Jag kan inte förstå det. Igår morse hade jag ingen aning. Det har gått så fort. Herregud. Men jag vet att allt alltid kan ändras, så jag väntar med att verkligen vara helt säker, så blir jag mindre besviken ifall det inte blir nåt.
Men jag kan verkligen inte förstå att det har hänt. Och hon ville att jag skulle komma så snart som möjligt. Så jag åker kanske om en månad. Sinnessjukt. Helt sinnessjukt.
söndag 9 januari 2011
Det gick så fort. Jag satte mig vid datorn efter en helvetisk morgon. Dagen innan var jag ute för att fira Linas födelsedag så jag mådde inte så bra igår direkt. När jag väl hade fått i mig lite mat satte jag på datorn. Vanlig rutin. Men sedär. Två nya mail. Två mail som kanske kommer förändra mitt år helt.
Två timmar kvar. Jag är riktigt nervös, men hoppas att det kommer gå bra. Det verkar superfint och jag tror att det är en bra match för mig. Men man vet aldrig. Det kanske inte blir något med den här familjen. Man kan aldrig vara säker.
onsdag 5 januari 2011
Jag är en sån person som gillar att läsa gamla tankar. Satt igår och läste i min dagbok från 5an och 6an. Livet var enklare då. Dock är jag glad att det är över. Jag trivs som det är nu. Fast man förändras med tiden. Jag är annorlunda nu än vad jag var för bara ett år sen. Man kanske inte alltid ser det utanpå. Men det kan kännas. Och jag märker det när jag läser mina gamla bloggar. Och ibland förvånas jag över hur förnuftig jag kan låta. Jag känner mig inte alltid så förnuftig.
Roligast med att läsa gamla dagböcker från när jag var liten är alla kärlekslistor som jag har skrivit. Det är massor med killar i klassen och även kändisar.
Utdrag ur Jennies dagbok 1 februari 1999:
"Jag älskar David. Han är så snyg att jag nästan svimar. Jag sköle vilja ha en långtradare av honom."
Jag var tydligen het på gröten redan då. David Olsson. Min första förälskelse. Han frågade faktiskt chans på mig en gång. Samtidigt som han frågade chans på någon annan. Vi gjorde aldrig slut. Det borde betyda att vi fortfarande är tillsammans. Sedär.
Mellanstadiet präglades av en kille. Alexander Kos. Hela dagboken är fylld att kärleksförklaringar. Han är snygg, han är cool, han är schysst. Mina två bästa kompisar på den tiden var också kära i honom, vilket var lite problematiskt. Jag och Kos gick i samma klass till nian och mina känslor hade då svalnat. Men jag kan även när jag träffar på honom idag erkänna att han ser bra ut och att jag inte var helt galen på den tiden.
Tiden går så fort. Dagboken på den tiden var fylld av kärlekslistor, förhoppningar om att bli cool och få större bröst. Dagens dagbok är lite mer privat på ett annat sätt. Visst, jag skulle dött på den tiden ifall Kos hade läst min dagbok. Men dagboken jag skriver i idag är mina allra privataste tankar. Och jag skulle inte vilja att någon läste nåt i den.
Hursomhelst, jag älskar att gå tillbaka och läsa. Och mitt enda nyårslöfte i år är att försöka skriva mer. Inte bara på bloggen utan också i min lilla bok i nattduksbordet. Både för att jag behöver skriva av mig och för att jag vill ha kvar mina tankar inför framtiden.
söndag 2 januari 2011
Nu är det ett nytt år. 2011 blir förhoppningsvis ett bra år. Jag kommer iväg till USA. Det är mitt mål. Det är det jag vill.
Nyårsafton då? Jag åkte upp till Oslo. För fjärde och sista gången i år. Hittade ingen kille på bussen upp, attans. Men det skulle komma några killar från skåne och fira med oss, så det var lugnt. haha.
Folk började anlända dagen innan och sen på nyårsafton kom resten. Stämningen var grym och alla var riktigt stiliga. Vi åt, vi drack, vi dansade, vi drack ännu mer. Sen var det dags. Vi tog oss till Slottsparken, som låg i närheten och firade in det nya året.
Kvällen var grym och smått galen. Folk började para ihop sig. Jag delade luftmadrass med en kille som hette Kristoffer, men jag fick inte sovit mycket. Folk bredvid låg och stönade och pratade högt. Det var dessutom rätt trångt på luftmadrassen. Dagen efter var väl inte helt tip top. Mycket att städa och jag var väldigt trött. Men glad. Jag är redo för ett nytt år.
2010 var ett spännande år. Mycket hände. Slutproduktioner. Berlin. Balen. Studenten. Sommarjobb. Oslo. Fredrik. Körkort. Folk som flyttar. Fritids. Mycket skratt. Mycket gråt. Nu är det slut och ett nytt har börjat.
måndag 27 december 2010
Och plötsligt förändras allt här hemma. Två ledsna människor. Jag kan prata med en av dom. Men den andra. Jag vet inte vad jag ska säga. Han ser så ledsen ut, men brukar trycka ner sina känslor och inte prata om det. Jag känner honom inte på det sättet. Han är inte den som delar med sig av sitt inre. Han skulle nog må bättre av att prata om det, men jag kanske inte är rätt person. Förhoppningsvis har han någon att prata med.
Ingen av dom är här just nu. Stämningen i gårkväll var väldigt pressad. En madrass fick läggas på ett golv och han fick sova där. Och jag vet att inget kommer bli detsamma för nån av dom. Och saker kommer ändras för mig också. Han har blivit mer än en utomstående pojkvän här hemma. Han har bott här så mycket att han känns som en del av släkten. Och plötsligt är han inte det mer. Han kommer troligtvis aldrig komma tillbaka hit efter han har åkt. Det känns så himla konstigt.
söndag 26 december 2010
Han heter Kristoffer. Det är allt jag vet. Ändå är hans tunga i min mun och hans kropp gnids mot min. Han kysser verkligen inte bra. Ändå slutar jag inte. Jag vet inte varför. Och när jag försöker sluta, dansa med mina vänner och lämna honom bakom mig är han kvar. Vänder på mig efter ett tag och så börjar det om igen.
Jag har funderat mycket på det här med krogen strul. De händer oftast på dansgolvet. I alla fall för mig. Man känner någon som gnider sig bakom. Man gnider tillbaka ifall personen verkar okej. Man vänder sig. Bedömmer. Så möts läpparna och allt börjar. Man frågar oftast inte efter namn och när det är avklarat går man kanske därifrån. Jag vill oftast fly. Vara med mina vänner. Det är inte det att jag inte vill. Annars skulle jag aldrig gjort det såklart. Men det är något som får mig att vilja gå därifrån efter ett tag. Det är som jag kvävs. Inte bara av tungan som vill vara i min mun. Men av hela situationen.
Juldagen var riktigt rolig. Vi började förfesten tidigt på Viktoria där vi drack vin, shottade och drack cosmopolitan. Redan då kände jag att det skulle bli en dyr kväll. Vi gick sen ut i kylan mot Parken där vi tänkt spendera kvällen. Kön var hyfsat kort så vi ställde oss och frös och kom in efter 25 minuter. Det funkade. Inträde: 160. Pengarna flög iväg när det dessutom blev mer vin och shottar, men jag kände mig glad ändå. Kön fortsatte vara lång utanför fönstret och vi visste att det skulle vara mycket folk på kvällen. Var ett tag sen jag var på parken när det var så mycket folk och jag hade glömt hur många gnidare det faktiskt finns där. Träffade en kille tidigt på kvällen som jag dansade med. Han frågade efter mitt namn och sen mitt nummer. Han fick det, jag orkar inte vara svår. Inte för att han var nåt att ha direkt. Inte min typ, för ung och kändes lite mesig. Sen ville han ha en kyss. Då gick jag därifrån.
Kvällen var som sagt lyckad och efter mycket dans gav jag mig ut i kylan igen för att hinna med sista bussen hem. Hade annars vart kvar lite till. Men samtidigt är det skönt att komma hem och sova.
lördag 25 december 2010
Juldagen är dagen då man inte gör nånting. Sitter hemma och pillar på julklapparna och äter ännu mer julmat. Jag gick dock upp tidigt i morse och åkte iväg till Media markt för att köpa en kamera jag spanat på. Det var 20% på allt där nämligen. Det var totalt kaoz kan jag lova. Jösses. När jag kom in letade jag rätt på kameraavdelningen och började leta efter den kameran jag ville ha. Jag hittade visningsexemplaret och började titta efter en sådan låda. Precis när jag börjat ge upp och inse att den inte fanns kvar, så hittade jag den! Så glad jag blev. Haha. Sen fick jag stå i kö i runt 25 min, men det var det värt. Jag tjänade 700 kr på att köpa den idag. Riktigt nöjd är jag med den. Har sprungit runt här hemma och tagit massa kort.
Mamma och pappa lagar mat här hemma nu. Jag ska snart börja göra mig iordning för att åka iväg till stan för att förfesta med Nathalie och diverse annat folk. Juldagen betyder nämligen också utgång, så det är det som vi ska göra. Förra juldagen var lyckad och vi ska försöka toppa det i år.
fredag 24 december 2010
Julafton. Det gick fort, men nu är den här. Hela huset är fullt av diverse släktingar. Snart kommer morbrorn och hans söner från Stockholm. Då blir det jullunch innan vi ska köra upp till den andra morbrorn. Blir nog jag som får köra. Så blir det när man fått körkort tillsist.
Snön ligger på marken. Julkänslan ligger faktiskt på max. Jag funderar över julklapparna och längtar efter julmaten. Julen är något jag älskar väldigt mycket. Stor del är att man får mysa med släkten. I år är vi extra många dessutom. Två barn, en bebis och två hundar. Bara det är härligt. Gårdagen innehöll jobb. Efter så många dagars kaoz känns det konstigt när man på två fritidsavdelningar bara har 12 barn. Vi satt tre stycken, drack te och pratade. Barnen underhöll sig själv och vi kunde ta det lugnt. Det var härligt ett tag, men på eftermiddagen började det bli segt. Då ville jag bara hem till julfirandet. På kvällen satt vi knökade i soffan och spelade bingolotto. De flesta med block i handen som man rimmade på. Jag hade dock enorm rimtorka, inte roligt. Tillslut fick jag ihop alla i alla fall. Ikväll ska de läsas upp. Härligt med julafton.
fredag 17 december 2010
Jag tar tillbaka det där jag sa i förra inlägget. "Det ska bli skönt att jobba lite faktiskt" Den här veckan har varit en av de värsta veckorna jag har varit med om. Fyfan säger jag bara. Barnen har varit helt vilda, vet inte vad det har tagit åt dom. Jag har börjat åtta och slutat halv fem fyra dagar i sträck nu. Jag är utmattad. Stänger in mig på toaletten och gråter för att jag inte klarar så mycket mer. Och visst är de söta och goa. Visst är dom de. Men tyvärr så är det allt jobbigt som är kvar med en när man kommer hem från jobbet. Jag har fått skrika mer den här veckan än vad jag gjort på de senaste 5 åren tillsammans. Och jag hatar att skrika. Och tjata. Fyfan.
Okej, jag ska försöka släppa det här nu. Njuta av helgen. Se fram emot att det är en vecka till julafton och dessutom bara är en riktig skoldag kvar av jobbveckan, resten är fritids. Thank god.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)