Jennie Margareta

Jag är en sån person som gillar att läsa gamla tankar. Satt igår och läste i min dagbok från 5an och 6an. Livet var enklare då. Dock är jag glad att det är över. Jag trivs som det är nu. Fast man förändras med tiden. Jag är annorlunda nu än vad jag var för bara ett år sen. Man kanske inte alltid ser det utanpå. Men det kan kännas. Och jag märker det när jag läser mina gamla bloggar. Och ibland förvånas jag över hur förnuftig jag kan låta. Jag känner mig inte alltid så förnuftig.

Roligast med att läsa gamla dagböcker från när jag var liten är alla kärlekslistor som jag har skrivit. Det är massor med killar i klassen och även kändisar.

Utdrag ur Jennies dagbok 1 februari 1999:

"Jag älskar David. Han är så snyg att jag nästan svimar. Jag sköle vilja ha en långtradare av honom."

Jag var tydligen het på gröten redan då. David Olsson. Min första förälskelse. Han frågade faktiskt chans på mig en gång. Samtidigt som han frågade chans på någon annan. Vi gjorde aldrig slut. Det borde betyda att vi fortfarande är tillsammans. Sedär.

Mellanstadiet präglades av en kille. Alexander Kos. Hela dagboken är fylld att kärleksförklaringar. Han är snygg, han är cool, han är schysst. Mina två bästa kompisar på den tiden var också kära i honom, vilket var lite problematiskt. Jag och Kos gick i samma klass till nian och mina känslor hade då svalnat. Men jag kan även när jag träffar på honom idag erkänna att han ser bra ut och att jag inte var helt galen på den tiden.

Tiden går så fort. Dagboken på den tiden var fylld av kärlekslistor, förhoppningar om att bli cool och få större bröst. Dagens dagbok är lite mer privat på ett annat sätt. Visst, jag skulle dött på den tiden ifall Kos hade läst min dagbok. Men dagboken jag skriver i idag är mina allra privataste tankar. Och jag skulle inte vilja att någon läste nåt i den.

Hursomhelst, jag älskar att gå tillbaka och läsa. Och mitt enda nyårslöfte i år är att försöka skriva mer. Inte bara på bloggen utan också i min lilla bok i nattduksbordet. Både för att jag behöver skriva av mig och för att jag vill ha kvar mina tankar inför framtiden.