Okej, jag ska försöka släppa det här nu. Njuta av helgen. Se fram emot att det är en vecka till julafton och dessutom bara är en riktig skoldag kvar av jobbveckan, resten är fritids. Thank god.
fredag 17 december 2010
Jag tar tillbaka det där jag sa i förra inlägget. "Det ska bli skönt att jobba lite faktiskt" Den här veckan har varit en av de värsta veckorna jag har varit med om. Fyfan säger jag bara. Barnen har varit helt vilda, vet inte vad det har tagit åt dom. Jag har börjat åtta och slutat halv fem fyra dagar i sträck nu. Jag är utmattad. Stänger in mig på toaletten och gråter för att jag inte klarar så mycket mer. Och visst är de söta och goa. Visst är dom de. Men tyvärr så är det allt jobbigt som är kvar med en när man kommer hem från jobbet. Jag har fått skrika mer den här veckan än vad jag gjort på de senaste 5 åren tillsammans. Och jag hatar att skrika. Och tjata. Fyfan.
måndag 13 december 2010
Tre filmer. Sal 1. Popcorn. Hela natten. Jag blev inte så trött jag trodde jag skulle bli. Det var en riktigt värd kväll. Verkligen. Filmerna var jättebra och stämningen var härlig.
Kom hem vid halv nio. Och gick och la mig då. Måste säga att det känns underligt att somna när det är ljust och gå upp när det är mörkt. Hela dagen försvann och nu är jag lite förvirrad.
Borde sova nu, men jag är inte riktigt trött, med tanke på att jag sov till fyra. Börjar 8 imorgon. Har mycket jobbdagar framför mig innan julen är här. Skönt att jobba lite faktiskt.
onsdag 8 december 2010
Det verkar inte bli nåt med familjen i Chicago, vilket jag tycker är jäkligt tråkigt. Mailet jag fick från värdpappan var väldigt positivt och det lät riktigt bra. Men tydligen var det något som inte funkade. För jag har fortfarande inte fått svar och den matchen har nu försvunnit från min sida. Jag kan inte låta bli att bli besviken. Kan inte hjälpa det. Chicago lät grymt, familjen verkade bra och jag vill komma iväg nu! Men jag får försöka se framåt istället. Nästa familj kanske är ännu bättre!
söndag 5 december 2010
Jag är som en förälskad flicka som väntar på sms från killen på G. Jag kollar min mail så ofta jag kan. Bara väntar och väntar. Varför tar det sån tid?
Förövrigt så har dagen inte varit tip top direkt. Mår som jag förtjänar måste jag erkänna. Gårdagskvällen innehöll alldeles för mycket vin. Har inte ens någon koll på hur många glas det blev tillsist. Men jag mådde ändå riktigt bra igår kväll. men se. Det får man betala för. Och den enda man kan skylla på är sig själv.
Ny vecka på gång. Jag hoppas på mail eller kanske ett telefonsamtal. Jobb hela veckan som vanligt. Träffa Nathalie, teater och diverse andra saker. Full rulle. Saker som när jag ska klippa mig och när jag ska handla julklappar funderar jag över. Tiden räcker inte riktigt till. Och blir det som jag vill så lämnar jag snart Sverige i ett år. Jag kan inte förstå det.
torsdag 2 december 2010
Rastvakta. Usch. Jag står och tittar på barnen som springer runt med pinnar och åker skärtlapp i backen. Längtar bort till värme. Sol. Sneglar desperat bortåt och hoppas att läraren ska ropa in klassen så jag slipper kylan ett tag. Men jag ska inte klaga. Jag gillar snö. Barnen gillar kullen med isbana. Och jag får frisk luft.
Idag satt jag i bamba och hade en konversation med en av killarna i min etta. Han sa att han aldrig nånsin skulle gifta sig, för att det är äckligt. För då måste man sexa och knulla. Hans ord, inte mina. Jag sa då att han troligtvis kommer ändra sig om några år. För om några år kommer han längta, vilja och tänka. Det var rätt komiskt tyckte jag. De här ungarna vet så mycket, men samtidigt vet de ingenting.
Kvällen har innehållit stand up med min goda vän Ida och ett spännande mail. Chicago perhaps?
tisdag 30 november 2010
Snön ligger på marken. Det är den sista november idag. Hela Sverige har drabbats av kyla och Göteborg vill inte vara sämre. Och det funkar när man ska ut och gå kanske. Men jag står ute i drygt en halvtimma och rastvaktar varje dag. Idag var jag uppe på vinden och hämtade ner mina termobyxor. Smart drag.
Förkyldningen jag har dragits med det senaste börjar bli bättre och genast höjs mitt humör. Den kommande helgen kommer bli mysig. Diverse släktingar kommer ner för att baka pepparkakor, improgruppen ska öva och jag ska gå på teater. Just nu sitter jag och filar på min aupair video som jag ska göra. Inget speciellt, jag ska bara sitta och berätta om mig själv. Men självklart får jag prestationsångest och vill att min video ska vara så bra som möjligt. Jag får helt enkelt lägga ner lite tid och skriva ihop nåt fint att säga. Sen hoppas jag att det inte tar lång tid innan jag får en matchning. Hoppas.
tisdag 23 november 2010
Jag har inte kunnat skriva på ett tag, för jag har befunnit mig i Norge och Nathalies internet har legat nere. Men ärligt talat har det bara varit skönt. Jag har verkligen kunnat komma ifrån ett tag. De som verkligen har velat nå mig har kunnat smsa och jag har fått spendera tiden med att göra annat än att sitta vid en dator. Och det är alltid härligt att komma upp till Oslo och koppla av lite. Jag har festat lite, fikat och myst med mina fina flickor, julshoppat, bakat pepparkakor och haft det allmänt bra.
Imorgon är det dags att komma tillbaka till verkligheten. Jobb osv. Men eftersom jag hela dagen har gått och trott att det är söndag, så är det skönt att det faktiskt bara är tre jobbdagar innan helgen. Här hemma var det tydligen en massa snö. Barnen vill säkert åka pulka och kasta snöboll. Mysigt. Mindre än en vecka kvar till advent. Tiden går fort.
måndag 15 november 2010
Jag ligger på golvet med marsvinet på brösten och andas. Tar lite tid för mig själv. Min vardag har förvandlats till en massa röster, skrik och bråk. Barn är allt annat än tysta och från och med förra veckan jobbar jag i stort sett varje dag. Men det funkar. Jag har bekväma arbetstider. Och har ju ändå inget annat för mig.
Framsteg har gjorts med au pair ansökan och nu har jag kommit en liten bit till på vägen. Men det känns fortfarande så sjukt långt borta. Osäkerheten gör mig otålig och smått rädd inför framtiden. Jag har ingen aning hur fort det kommer gå. Jag skulle lika gärna kunna åka iväg i maj nästa år. Eller januari kanske?
Arbetsveckan kommer inte vara alltför lång denna veckan i alla fall. På fredag morgon bär det iväg till Oslo igen. Kanske hittar någon ny på bussen hem sen. Swebus brukar ju funka. Inte för att jag tror jag är redo att träffa någon ny än.
söndag 7 november 2010
Det är helger som denna som får mig att leva lite. Både min kusin Frida och kära Oslovän Lina var nere och jag har fått spendera lite härlig kvalitétstid med båda. Har dessutom träffat diverse människor som jag inte sett på länge. Utgång två dar i rad tär på en och jag måste säga att fredagen för min del var riktigt grym!
Men så. Det tär lite på en att vara ute med tre ursnygga tjejer med självförtroende utåt upp mot taket. Jag själv ligger nog på nån slags mellan nivå. Känner mig jäkligt blyg och tråkig ibland när jag är med dem. Det är inget jag tycker om eller kan göra något åt. Som när jag är med människor jag inte träffat förut. Det är som en blockage som bara gör mig tyst och tråkig. Och jag försöker verkligen. Jag försöker. Men det är ibland helt hopplöst. Jag blir trött på mig själv. Jag har växt i gruppsammanhang sen högstadiet, det har jag. Men ibland märker jag ingen skillnad. Och det känns som att det inte borde vara svårt. Visa delar av sig själv. Men jag måste vara låst på nåt sätt. Jag vet inte. Jag kommer nog alltid vara blyg.
fredag 5 november 2010
Dagen har varit så lugn som den kan bli. När jag kom till jobbet vid 8 i morse var det tre barn på hela avdelningen. Som mest var det 10 barn samtidigt, uppdelat på två fröknar. Det är nästan för lugnt. Men jag klagar inte. Hellre att det är så. Jag har spelat biljard med barn som fuskar nåt otroligt, målat spökhus till diverse barn och övat namn i skolkatalogen. Väldigt produktivt.
Sitter hemma i ett tomt hus. Alla är borta på andra håll, ska bli mysigt att vara ensam ett tag.
Sitter hemma i ett tomt hus. Alla är borta på andra håll, ska bli mysigt att vara ensam ett tag.
måndag 1 november 2010
Det går upp och ner. Vissa dagar trivs jag med hur mitt liv ser ut för tillfället. Men så. Ibland vill jag ha förändring. Vill att det ska hända något nytt och spännande. Man borde göra saker man aldrig har gjort förut. Carpe diem. Detta vackra uttryck på latin är något som jag fastnat för. Om jag nångång skulle göra en tatuering skulle jag tatuera in den texten. För den betyder något. Den påminner mig att ibland göra något oväntat, försöka leva för stunden. Fånga dagen.
Texten pryder inte någon kroppsdel för tillfället, men den pryder min vägg.
Haha. Jag har alltid en massa uttryck och ord som jag använder periodsvis. Just nu använder jag: "För tillfället" väldigt mycket, har jag märkt om jag läser blogginlägg, msnkonversationer och sms jag skrivit. Jag är en periodmänniska när det gäller mycket saker faktiskt. Vad jag tycker om att göra på min fritid. Vilken musik jag lyssnar på. Och framförallt. Vad jag äter. Jag har länge nu haft perioder när jag äter något väldigt ofta. I somras var det pulversoppor. Ett tag innan det var det äggröra. Just nu äter jag ägg nästan varje morgon. Jag har perioderna som nästan aldrig slutar. Jag toastar fortfarande alla smörgåsar som går, jag har förkärlek för smält ost nämligen. Och blåbärssoppan finns alltid tillgänglig ifall jag skulle behöva ett glas eller två. Det har nog med vanor att göra också. Jag är lite mesig när det gäller mat. Vågar inte riktigt prova något nytt. Och där igen återkommer carpe diem. För även om det bara handlar om mat, så är det ju spännande att prova något nytt. Man kanske hittar nya favoriter. Som av en slump testade jag något väldigt annorlunda idag på Cafe kosmos. GI sallad. Bulgur och hamburgare. Och det var riktigt gott.
Okej när jag pratar om mat, kan jag skriva hur långt som helst. Dock måste jag ta på mig nu och sen sätta mig i bilen för att köra till Angered. Blir det toast till kvällsmat sen tro?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)