Mycket på gång som sagt. Igår kväll var jag till exempel ute tillsammans med Ida, Simon och Idas kompis Sara. Riktigt grymt var det. Vi gick till Gretas. Det är alltid så härlig stämning och go musik där. Varken Sara eller Simon hade varit där innan, men båda tyckte verkligen om det. Ida försökte tappert, men lyckades ej supa mig under bordet. Men det gjorde inget för hon lyckades med Simon och Sara istället. Haha.

Har vart full fart det senaste. Mycket jobb och mycket au pair saker att fixa med. Min hjärna är fullproppad av packplanering, fakta och planering över alla papper som ska fyllas i och skickas. Det är inte direkt piece of cake att bli au pair det kan jag lova. Men det kommer så vara värt det!

14 februari går jag på planet som ska föra mig till Frankfurt där jag sen byter och ger mig iväg till New York. Jag har fått lite kontakt med några tjejer som kommer vara på skolan i New york samtidigt som mig, så det känns bra. Vi ska även åka samma flyg från Frankfurt, så jag kanske får lite sällskap på den nästan 9 timmar långa flygresan.

Jag har börjat planera framåt. Vad ska jag ta med mig. Borde jag skaffa ett nytt bankkort? Hur gör jag för att kunna använda svenska prylar i amerikanska uttag? Vad ska jag köpa för presenter till min värdfamilj? Mycket att tänka på. Jag har fixat en del idag faktiskt. Åkte in till stan och köpte en jättefin väska att ha som handbagage. Sen köpte jag adaptrar på tradera. Det är pågång, men fortfarande mycket att fixa. Tur att jag har en månad på mig i alla fall.

Jag har haft en fin dag. Har suttit på café största delen av dagen. Vi var fyra tjejer. Ett tag kändes det som en scen ur sex and the city. Vi satt och delade med oss av våra erfarenheter, upplevelser och privata åsikter. Det var mycket skratt. En av oss berättade om sin natt med en kille på ett hotell nyligen. Vi pratade om våra första. Härligt tjejsnack helt enkelt.

På platsen bredvid, fast på en upphöjd avdelning i caféet hade det suttit en kille hela tiden med sin dator. Han hade då och då intervjuer med personer som kom. Vi var intresserade av vad det var för intervjuer det var han hade och när han bad oss dra ut hans elsladd när han skulle gå passade en av oss på att fråga. Hon erkände att vi hade lyssnat och var nyfikna. Han berättade vad det var och sa sedan: Jag kan väl säga att jag har lyssnat en del på er också. Du verkade ha en fin natt på hotellet.

Vi dog. För även fast vi vet att vi sitter ute i allmänheten och att folk kan lyssna så var det ändå så fruktansvärt roligt att höra han erkänna att han tjuvlyssnat. Vi skrattade så vi blev varma och röda i ansiktet, men jag måste erkänna att ingen av oss skämdes. Det är ingen tabu att prata om sex längre. Vilket är skönt. Han måste haft ett härligt tidsfördriv medan han väntade på de andra. Varsegod. Eller nåt. Haha.

Okej, jag var livrädd. Men sedär, det flöt på fint. Dock blev det lite stammande och så hade jag ibland svårt att komma på rätt ord. Men det kändes bra. Hon verkade väldigt trevlig, barnen snälla och allt låter... ja. bra. Jag kan inte förstå det. Igår morse hade jag ingen aning. Det har gått så fort. Herregud. Men jag vet att allt alltid kan ändras, så jag väntar med att verkligen vara helt säker, så blir jag mindre besviken ifall det inte blir nåt.

Men jag kan verkligen inte förstå att det har hänt. Och hon ville att jag skulle komma så snart som möjligt. Så jag åker kanske om en månad. Sinnessjukt. Helt sinnessjukt.

Det gick så fort. Jag satte mig vid datorn efter en helvetisk morgon. Dagen innan var jag ute för att fira Linas födelsedag så jag mådde inte så bra igår direkt. När jag väl hade fått i mig lite mat satte jag på datorn. Vanlig rutin. Men sedär. Två nya mail. Två mail som kanske kommer förändra mitt år helt.

Två timmar kvar. Jag är riktigt nervös, men hoppas att det kommer gå bra. Det verkar superfint och jag tror att det är en bra match för mig. Men man vet aldrig. Det kanske inte blir något med den här familjen. Man kan aldrig vara säker.

Jag är en sån person som gillar att läsa gamla tankar. Satt igår och läste i min dagbok från 5an och 6an. Livet var enklare då. Dock är jag glad att det är över. Jag trivs som det är nu. Fast man förändras med tiden. Jag är annorlunda nu än vad jag var för bara ett år sen. Man kanske inte alltid ser det utanpå. Men det kan kännas. Och jag märker det när jag läser mina gamla bloggar. Och ibland förvånas jag över hur förnuftig jag kan låta. Jag känner mig inte alltid så förnuftig.

Roligast med att läsa gamla dagböcker från när jag var liten är alla kärlekslistor som jag har skrivit. Det är massor med killar i klassen och även kändisar.

Utdrag ur Jennies dagbok 1 februari 1999:

"Jag älskar David. Han är så snyg att jag nästan svimar. Jag sköle vilja ha en långtradare av honom."

Jag var tydligen het på gröten redan då. David Olsson. Min första förälskelse. Han frågade faktiskt chans på mig en gång. Samtidigt som han frågade chans på någon annan. Vi gjorde aldrig slut. Det borde betyda att vi fortfarande är tillsammans. Sedär.

Mellanstadiet präglades av en kille. Alexander Kos. Hela dagboken är fylld att kärleksförklaringar. Han är snygg, han är cool, han är schysst. Mina två bästa kompisar på den tiden var också kära i honom, vilket var lite problematiskt. Jag och Kos gick i samma klass till nian och mina känslor hade då svalnat. Men jag kan även när jag träffar på honom idag erkänna att han ser bra ut och att jag inte var helt galen på den tiden.

Tiden går så fort. Dagboken på den tiden var fylld av kärlekslistor, förhoppningar om att bli cool och få större bröst. Dagens dagbok är lite mer privat på ett annat sätt. Visst, jag skulle dött på den tiden ifall Kos hade läst min dagbok. Men dagboken jag skriver i idag är mina allra privataste tankar. Och jag skulle inte vilja att någon läste nåt i den.

Hursomhelst, jag älskar att gå tillbaka och läsa. Och mitt enda nyårslöfte i år är att försöka skriva mer. Inte bara på bloggen utan också i min lilla bok i nattduksbordet. Både för att jag behöver skriva av mig och för att jag vill ha kvar mina tankar inför framtiden.

Nu är det ett nytt år. 2011 blir förhoppningsvis ett bra år. Jag kommer iväg till USA. Det är mitt mål. Det är det jag vill.

Nyårsafton då? Jag åkte upp till Oslo. För fjärde och sista gången i år. Hittade ingen kille på bussen upp, attans. Men det skulle komma några killar från skåne och fira med oss, så det var lugnt. haha.

Folk började anlända dagen innan och sen på nyårsafton kom resten. Stämningen var grym och alla var riktigt stiliga. Vi åt, vi drack, vi dansade, vi drack ännu mer. Sen var det dags. Vi tog oss till Slottsparken, som låg i närheten och firade in det nya året.

Kvällen var grym och smått galen. Folk började para ihop sig. Jag delade luftmadrass med en kille som hette Kristoffer, men jag fick inte sovit mycket. Folk bredvid låg och stönade och pratade högt. Det var dessutom rätt trångt på luftmadrassen. Dagen efter var väl inte helt tip top. Mycket att städa och jag var väldigt trött. Men glad. Jag är redo för ett nytt år.

2010 var ett spännande år. Mycket hände. Slutproduktioner. Berlin. Balen. Studenten. Sommarjobb. Oslo. Fredrik. Körkort. Folk som flyttar. Fritids. Mycket skratt. Mycket gråt. Nu är det slut och ett nytt har börjat.