Och plötsligt förändras allt här hemma. Två ledsna människor. Jag kan prata med en av dom. Men den andra. Jag vet inte vad jag ska säga. Han ser så ledsen ut, men brukar trycka ner sina känslor och inte prata om det. Jag känner honom inte på det sättet. Han är inte den som delar med sig av sitt inre. Han skulle nog må bättre av att prata om det, men jag kanske inte är rätt person. Förhoppningsvis har han någon att prata med.

Ingen av dom är här just nu. Stämningen i gårkväll var väldigt pressad. En madrass fick läggas på ett golv och han fick sova där. Och jag vet att inget kommer bli detsamma för nån av dom. Och saker kommer ändras för mig också. Han har blivit mer än en utomstående pojkvän här hemma. Han har bott här så mycket att han känns som en del av släkten. Och plötsligt är han inte det mer. Han kommer troligtvis aldrig komma tillbaka hit efter han har åkt. Det känns så himla konstigt.

Han heter Kristoffer. Det är allt jag vet. Ändå är hans tunga i min mun och hans kropp gnids mot min. Han kysser verkligen inte bra. Ändå slutar jag inte. Jag vet inte varför. Och när jag försöker sluta, dansa med mina vänner och lämna honom bakom mig är han kvar. Vänder på mig efter ett tag och så börjar det om igen.

Jag har funderat mycket på det här med krogen strul. De händer oftast på dansgolvet. I alla fall för mig. Man känner någon som gnider sig bakom. Man gnider tillbaka ifall personen verkar okej. Man vänder sig. Bedömmer. Så möts läpparna och allt börjar. Man frågar oftast inte efter namn och när det är avklarat går man kanske därifrån. Jag vill oftast fly. Vara med mina vänner. Det är inte det att jag inte vill. Annars skulle jag aldrig gjort det såklart. Men det är något som får mig att vilja gå därifrån efter ett tag. Det är som jag kvävs. Inte bara av tungan som vill vara i min mun. Men av hela situationen.

Juldagen var riktigt rolig. Vi började förfesten tidigt på Viktoria där vi drack vin, shottade och drack cosmopolitan. Redan då kände jag att det skulle bli en dyr kväll. Vi gick sen ut i kylan mot Parken där vi tänkt spendera kvällen. Kön var hyfsat kort så vi ställde oss och frös och kom in efter 25 minuter. Det funkade. Inträde: 160. Pengarna flög iväg när det dessutom blev mer vin och shottar, men jag kände mig glad ändå. Kön fortsatte vara lång utanför fönstret och vi visste att det skulle vara mycket folk på kvällen. Var ett tag sen jag var på parken när det var så mycket folk och jag hade glömt hur många gnidare det faktiskt finns där. Träffade en kille tidigt på kvällen som jag dansade med. Han frågade efter mitt namn och sen mitt nummer. Han fick det, jag orkar inte vara svår. Inte för att han var nåt att ha direkt. Inte min typ, för ung och kändes lite mesig. Sen ville han ha en kyss. Då gick jag därifrån.

Kvällen var som sagt lyckad och efter mycket dans gav jag mig ut i kylan igen för att hinna med sista bussen hem. Hade annars vart kvar lite till. Men samtidigt är det skönt att komma hem och sova.

Juldagen är dagen då man inte gör nånting. Sitter hemma och pillar på julklapparna och äter ännu mer julmat. Jag gick dock upp tidigt i morse och åkte iväg till Media markt för att köpa en kamera jag spanat på. Det var 20% på allt där nämligen. Det var totalt kaoz kan jag lova. Jösses. När jag kom in letade jag rätt på kameraavdelningen och började leta efter den kameran jag ville ha. Jag hittade visningsexemplaret och började titta efter en sådan låda. Precis när jag börjat ge upp och inse att den inte fanns kvar, så hittade jag den! Så glad jag blev. Haha. Sen fick jag stå i kö i runt 25 min, men det var det värt. Jag tjänade 700 kr på att köpa den idag. Riktigt nöjd är jag med den. Har sprungit runt här hemma och tagit massa kort.

Mamma och pappa lagar mat här hemma nu. Jag ska snart börja göra mig iordning för att åka iväg till stan för att förfesta med Nathalie och diverse annat folk. Juldagen betyder nämligen också utgång, så det är det som vi ska göra. Förra juldagen var lyckad och vi ska försöka toppa det i år.

Julafton. Det gick fort, men nu är den här. Hela huset är fullt av diverse släktingar. Snart kommer morbrorn och hans söner från Stockholm. Då blir det jullunch innan vi ska köra upp till den andra morbrorn. Blir nog jag som får köra. Så blir det när man fått körkort tillsist.

Snön ligger på marken. Julkänslan ligger faktiskt på max. Jag funderar över julklapparna och längtar efter julmaten. Julen är något jag älskar väldigt mycket. Stor del är att man får mysa med släkten. I år är vi extra många dessutom. Två barn, en bebis och två hundar. Bara det är härligt. Gårdagen innehöll jobb. Efter så många dagars kaoz känns det konstigt när man på två fritidsavdelningar bara har 12 barn. Vi satt tre stycken, drack te och pratade. Barnen underhöll sig själv och vi kunde ta det lugnt. Det var härligt ett tag, men på eftermiddagen började det bli segt. Då ville jag bara hem till julfirandet. På kvällen satt vi knökade i soffan och spelade bingolotto. De flesta med block i handen som man rimmade på. Jag hade dock enorm rimtorka, inte roligt. Tillslut fick jag ihop alla i alla fall. Ikväll ska de läsas upp. Härligt med julafton.

Jag tar tillbaka det där jag sa i förra inlägget. "Det ska bli skönt att jobba lite faktiskt" Den här veckan har varit en av de värsta veckorna jag har varit med om. Fyfan säger jag bara. Barnen har varit helt vilda, vet inte vad det har tagit åt dom. Jag har börjat åtta och slutat halv fem fyra dagar i sträck nu. Jag är utmattad. Stänger in mig på toaletten och gråter för att jag inte klarar så mycket mer. Och visst är de söta och goa. Visst är dom de. Men tyvärr så är det allt jobbigt som är kvar med en när man kommer hem från jobbet. Jag har fått skrika mer den här veckan än vad jag gjort på de senaste 5 åren tillsammans. Och jag hatar att skrika. Och tjata. Fyfan.

Okej, jag ska försöka släppa det här nu. Njuta av helgen. Se fram emot att det är en vecka till julafton och dessutom bara är en riktig skoldag kvar av jobbveckan, resten är fritids. Thank god.

Tre filmer. Sal 1. Popcorn. Hela natten. Jag blev inte så trött jag trodde jag skulle bli. Det var en riktigt värd kväll. Verkligen. Filmerna var jättebra och stämningen var härlig.

Kom hem vid halv nio. Och gick och la mig då. Måste säga att det känns underligt att somna när det är ljust och gå upp när det är mörkt. Hela dagen försvann och nu är jag lite förvirrad.

Borde sova nu, men jag är inte riktigt trött, med tanke på att jag sov till fyra. Börjar 8 imorgon. Har mycket jobbdagar framför mig innan julen är här. Skönt att jobba lite faktiskt.

Det verkar inte bli nåt med familjen i Chicago, vilket jag tycker är jäkligt tråkigt. Mailet jag fick från värdpappan var väldigt positivt och det lät riktigt bra. Men tydligen var det något som inte funkade. För jag har fortfarande inte fått svar och den matchen har nu försvunnit från min sida. Jag kan inte låta bli att bli besviken. Kan inte hjälpa det. Chicago lät grymt, familjen verkade bra och jag vill komma iväg nu! Men jag får försöka se framåt istället. Nästa familj kanske är ännu bättre!

Jag är som en förälskad flicka som väntar på sms från killen på G. Jag kollar min mail så ofta jag kan. Bara väntar och väntar. Varför tar det sån tid?

Förövrigt så har dagen inte varit tip top direkt. Mår som jag förtjänar måste jag erkänna. Gårdagskvällen innehöll alldeles för mycket vin. Har inte ens någon koll på hur många glas det blev tillsist. Men jag mådde ändå riktigt bra igår kväll. men se. Det får man betala för. Och den enda man kan skylla på är sig själv.

Ny vecka på gång. Jag hoppas på mail eller kanske ett telefonsamtal. Jobb hela veckan som vanligt. Träffa Nathalie, teater och diverse andra saker. Full rulle. Saker som när jag ska klippa mig och när jag ska handla julklappar funderar jag över. Tiden räcker inte riktigt till. Och blir det som jag vill så lämnar jag snart Sverige i ett år. Jag kan inte förstå det.

Rastvakta. Usch. Jag står och tittar på barnen som springer runt med pinnar och åker skärtlapp i backen. Längtar bort till värme. Sol. Sneglar desperat bortåt och hoppas att läraren ska ropa in klassen så jag slipper kylan ett tag. Men jag ska inte klaga. Jag gillar snö. Barnen gillar kullen med isbana. Och jag får frisk luft.

Idag satt jag i bamba och hade en konversation med en av killarna i min etta. Han sa att han aldrig nånsin skulle gifta sig, för att det är äckligt. För då måste man sexa och knulla. Hans ord, inte mina. Jag sa då att han troligtvis kommer ändra sig om några år. För om några år kommer han längta, vilja och tänka. Det var rätt komiskt tyckte jag. De här ungarna vet så mycket, men samtidigt vet de ingenting.

Kvällen har innehållit stand up med min goda vän Ida och ett spännande mail. Chicago perhaps?