Dagen har varit bättre. Vaknade upp bredvid min goda vän Simon som kom till mig igår kväll. Han höjde mitt humör, men det är fortfarande något som håller mig nere. Dags att se framåt känner jag. På onsdag är teoriprovet, jag känner mig plötsligt riktigt säker, sitter inte konstant med näsan i boken och underhåller familjen med körfakta vid middagsbordet.

Ute är det 13 grader och duggregn. Hösten är på väg att anlända. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Sommaren har vart härlig, men inte kännts som den brukar. Något har vart annorlunda. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Men känslan har funnits där. Kan inte kalla det sommarlov, för lovet tar aldrig slut. Skolan börjar inte igen.

Jag känner mig redo för hösten. Jobbet har börjat ringa, så det känns som att jobb inte är en omöjlighet nu framöver. När körkortet väl är fixat ska jag åka upp till norge och då kan jag även börja sökningen efter den rätta familjen i USA. Sjukt är det. Egentligen. Jag kan inte se migsjälv åka. Det är svårt. Men samtidigt. Jag har velat det här sen jag gick i nian. Inget man ska glömma då. Ta vara på sina drömmar helt enkelt.

Vaknade i morse och kände mig allmänt låg. Jag vet inte riktigt vad som är fel. Det är nog en kombination av mycket. Jag är stressad över körkortet och det gör att min kropp säger ifrån. Jag orkar inte gå runt och må dåligt. Jag saknar människor dessutom. Fredrik har jag inte hunnit träffa i veckan och självklart mina osloflickor som på nåt sätt känns riktigt långt bort för tillfället.

Och nu börjar allas höstplanering. Skola eller jobb. Och här är jag. Känner mig utanför på nåt sätt. Att bara en person av 20 bjudna kom på min födelsedagsutgång gör inte att jag känner mig direkt bättre. Jag försöker intala mig att jag inte bryr mig, men det svider lite.

Nu är inte allt negativt, det är inte så. Men ibland känner man sig lite nere. Får ta det lugnt hemma nu idag. Lite ensamtid kommer göra mig gott. Och bara det att jag INTE ska gå till körskolan idag värmer. Always look on the bright side of life!

Ett stort grattis till min klippa, min syster och eviga stöd som fyller 22 idag.

Jag skakar. Gömmer mig i badrummet mitt under släktkalaset. Gråter jobbiga tårar. Stress. Det är något jag aldrig har hanterat bra. Jag har haft ångest över körkortet ett långt tag nu. Och det blir inte bättre av att teoriprovet närmar sig och jag har fortfarande inte gjort klart alla proven på körskolan. Jag vill så gärna klara det. Men min kraft börjar ta slut. Jag sover dåligt, har svårt att äta och mår dåligt.

Jag orkar snart inte gå till körskolan mer. Har vart där varje dag denna veckan. Och ska dit imorgon med. Men det kommer vara värt det när körkortet väl är mitt. Bara att tänka så. Och försöka intala mig själv att vara lugn och att jag kommer klara det.

Dagen har väl inte var lysande. Men ljuspunkter finns. Och tack vet jag mina underbara vänner och släkt som alltid piggar upp mig när det känns tungt. Vet inte hur jag skulle klara mig utan dem.

19 år

Och så plötsligt blev man 19. Ett år har gått så fort. Och mycket har hänt på ett år. Förra året var jag i skolan på födelsedagen, jag var tillsammans med Robert och då fyllde jag 18. Rätt stort.

19 känns inte speciellt. En mellanålder. Dock är det trevligt att fylla år. Alla fina gratulationer man får och självklart presenterna.

Regnet öser ner. Vilket skulle varit härligt om det inte skulle vara så att jag har körlektion sen. Inte så kul att köra då. Sen ikväll ska jag ut med Frida. Ska bli riktigt roligt. Förhoppningsvis är rosébaren så bra som de säger att den är. Har bara hört det från alla evenemangsansvariga på facebook att det är grymt. De får väl betalt för att säga så, eller?

Ska snart äta brunch och sen läsa lite teori innan det är dags att köra. Hoppas regnet har stillat sig lite tills dess.

Har snart vart ledig i en vecka. Väldigt skönt måste jag meddela. Men nu börjar allas sommarlov ta slut. De flesta skolor börjar i veckan som kommer. Och kvar är jag. Ingen skola som börjar, inget jobb jag måste gå till. Känns lite underligt måste jag säga. Jag vill ju inte bara sitta hemma och inte göra något alls.

Hade avskedsmiddag med Rebecka och Caroline idag. Känns lite tragiskt. Haha. De båda flyttar inom den närmsta veckan. Okej, de försvinner inte så långt, men spontanträffar är inte lika troliga längre. Och nu när de har flyttat har nästan alla mina närmsta vänner egna lägenheter. De bor själva, eller med rumskamrater. Men utan föräldrar i alla fall. Så självständigt. Och kvar är jag. Men jag har ju planer. USA. Känns så långt bort för tillfället. Men så vips kommer jag säkert sitta på ett plan för att lämna Sverige ett år. Tanken känns skrämmande men samtidigt otroligt spännande. Det blir något som blir mitt eget. Bara den tanken är härlig. Men för tillfället känner jag mig rätt useless.

Åh vad skönt det är att vara ledig! Underbart helt enkelt. Ha lite tid att bara ta det lugnt, plugga teori och bara vara lite.

Mycket planerat framöver ändå dock. Speciellt körkortet som ligger och gnager på mig. På något sätt fastnar det helt enkelt inte i hjärnan på mig. Jag läser och läser och läser den här förbannade teorin, men känns som jag inte kan någonting när jag väl får frågor på det. Frustrerande.

Dagen har nästan helt ägnats åt teorin och jag har suttit ute i solen och läst i körkortsboken. Snart ska jag laga lunch och sen är det prov på körskolan som vanligt. Hoppas jag klara fas C nu. Är bara två veckor kvar till teoriprovet och jag känner mig inte säker nånstans. Usch.

Det har varit några ansträngande veckor med mycket att göra. Förhoppningsvis blir det lite lugnare ett tag framöver. Behöver lite lugn och ro. Hade min sista schemalagda dag på jobbet idag. Kändes riktigt skönt, men samtidigt lite sorgligt. Man har ju fäst sig vid gamlingarna. Jag ska jobba som vikarie där nu i höst, men det kommer inte bli samma sak. Och dessutom vet jag ju inte när jag kommer se dem igen.

Sitter på balkongen. Och tänker. Regnet som öste ner för några minuter sen har lugnat sig nu och det droppar bara lite. Regn är harmoniskt ibland. I tankarna finns mycket och jag försöker organisera dem. Få bort vissa av de onödiga negativa tankarna och försöka slappna av lite. Är lättare sagt än gjort.

Tiden rullar på. Allt går så fort hela tiden. Ibland vill man bara att det ska stanna upp för ett ögonblick. Att få tid att andas. Tänka. Njuta av det som gör en gott. Jag har snart funnits i 19 år. 19 spännande år. Men tiden går så fort. Jag är rädd att jag inte uppskattar allt tillräckligt förrän det är försent. Jag har så mycket att göra att jag mest stressar från plats till plats. Stannar inte upp och njuter som jag borde. Men sånt är svårt.

Mina tankar är på gårdagen. Fin dag. Men också lite påfrestande. Eller. Ja. Jag har mycket tankar i huvudet efter. Många ljusglimtar på dagen dock. Vakna upp i Fredriks armar. Lunch i trädet i parken. Vin på trappen. Dusch. Sittandes på pakethållaren med mobilen i ena handen och en flaska vin i andra medan Fredrik trampar på så hårt han kan för att jag ska hinna med bussen. Haha. Jag missade bussen, men det gjorde ingenting.

Nu ligger jag i min säng och tar det lugnt. Har bara två dagar kvar av schemalagt jobb och jag måste säga att det ska bli skönt att vara ledig ett tag. Har inte vart ledig mer än en dag på flera veckor. Blundar jag kommer jag somna. Därför blundar jag inte. Riktigt än i alla fall.

Lesbiska var de. Och Tingeling var en riktig slampa.

Hm. Har haft spännande dagar det senaste. I lördags var jag uppe i Borås. Jag och Fredrik hade väl tänkt att hitta på något, men så. På nåt sätt så blev vi kvar i sängen. Till halv fem. Sen kom han på att han skulle på maskerad. Efter lite stressande satt vi i bilen utklädda till Askungen och Tingeling. Haha. Det var en trevlig fest. Jag var yngst där och kände mig rätt obekväm i min klänning. Men folket var trevligt och hade verkligen gått in för det. Dock var jag tvungen att gå tidigt för att hinna med bussen hem. Skulle jobba 06.45 dagen efter. I Göteborg. Hade druckit lite för mycket rosévin och var riktigt glad och full.

02.00 somnade jag och 06.20 gick jag upp. Då kände jag mig fortfarande full. Sen iväg till jobbet för att jobba ett 9 timmars pass. Fyllan gick över till baksmälla och jag kände mig tiptop. Haha. Dock klarade jag jobbet i alla fall. Skönt att bädda ner sig i sängen efteråt och titta på Buffy med Simon.

Nu sitter jag i min säng tillsammans med Frida. Har en hård jobbvecka framför mig. Men när den är slut så är även mitt jobb det. Så det är bara att stå ut. Och sen kommer det kännas jäkligt bra när lönen kommer sen. Enda lediga dagen ska spenderas i Borås var det tänkt. Saknar honom redan. Väldigt mycket.

Det är underligt hur mycket man kan sakna människor egentligen. Även sådana man ser ofta. Man kan sakna situationer med människor. Sakna att prata, krama, bara vara. Man saknar en hel grupp. Gruppkänslan.

Många kära återseenden idag. Klassen. Vissa har jag inte sett sen studenten. Lina var nere från Oslo och det var bara två som fattades. Det är underligt hur mycket vi alla tycker om varandra. Spännande var det också att vi kom på att alla tjejerna i klassen förutom Lina var involverad med en kille på ett eller annat sätt. Olika stadier. Fasta pojkvänner sedan år tillbaka, nya förhållanden, sådana som inte riktigt är fastställda än. Lina får vara singel åt oss alla. Och hon verkar ta det på allvar. Haha.

Efter jobb så var det dags för ännu ett kärt återseende. Kära Nathalie är också nere från Olso. Hon har halsfluss och smittar tydligen. Det brydde jag mig inte om. Är min Nathalie nere så ska vi banne mig kramas. Jag saknar det underbara babblandet om ingenting som kommer upp efter nån timma på café. När man bara är med varandra och delar med sig av sitt liv och tankar.

Fler dagar borde vara som denna.

Han är nästan det enda jag tänker på. Han gjorde entré i mitt liv och plötsligt är min värld upp och ner. Jag saknar honom precis när vi har skiljts åt. Vi pratar i timmar. Fast ibland sitter vi bara tysta och hör varandra andas. Jag har aldrig känt såhär. Jag är så lugn och säker med honom. Fullkomligt i ro.

Jag var inte beredd. Trodde inte det här skulle hända. Trodde inte jag skulle få känna så här på länge.

Jag kan inte hjälpa att jämföra. Jämföra med Robert. Hur det var med honom. Det går knappt att jämföra. Jag och Robert var aldrig såhär tillsammans. Vi pratade sällan i telefon. Jag kände mig inte riktigt som mig själv med honom. Och hur kände jag för honom egentligen? Jag tror jag bara blev så glad över att någon faktiskt tyckte om mig och ville vara tillsammans med mig. Går man runt ett helt liv och är singel så blir man ganska desperat vid 18 års ålder.

Men med Fredrik så letade jag inte. Jag gick inte runt och längtade efter ett förhållande. Jag blev överraskad och swept of my feet. Men ja. Man vet aldrig var nåt leder. Det känns bra för tillfället och det är det som jag tycker är viktigt. Vad som händer kan bara framtiden visa.

Så roligt att varje gång den schema ansvariga på mitt jobb ringer mig så sover jag. Därav har jag låtit helt borta. Haha. Hon ringde i morse och min hjärna fungerade inte riktigt. Men hon ville att jag skulle jobba imorgon. På min lediga dag. Som jag sagt förut så vill jag ha chansen att jobba som vikarie där i höst och vill då visa att jag kan hoppa in och jobba. Dock hade jag en körlektion inbokad. Men jag ringde körskolan och har nu fått omboka den. Så imorgon ska jag in på en avdelning jag aldrig varit på. Lite spännande måste jag säga att det är.

Är bara två veckor schemalagt jobb kvar nu. Skönt. Men jobbar hela veckan nu... Ska bli underbart att vara ledig sen i helgen. Ska troligtvis upp till Borås och hälsa på. Fint.

Ligger i mammas och pappas säng. Sista dagen jag kan göra det. I morgon kommer de hem. På gott och ont. Har fått städa nu. Ska ju se någorlunda ut när de kommer hem.

Dagen har innefattat jobb. Nåt som de flesta dagarna innefattar. Har två veckor kvar nu. Börjar bli lite trött på det nu. Har ju inte haft så mycket ledigt sen jag slutade skolan. Har inte ens varit uppe på landet. Saknar det.

Svårt att få in allt man vill göra när man jobbar såpass mycket. Träffa vänner, plugga teori, köra, träna, ta det lugnt. Och nu finns det ju en söt kille som man gärna vill träffa så ofta som möjligt. Men jag har lyckats hyfsat bra de senaste veckorna att få en bra balans. Bra det.

Burrar ner mig lite mer i sängen och njuter av att ta det lugnt ett tag.