Vissa ser till att ha mycket tid på morgonen för att kunna sitta lugnt och äta frukost (I'm looking at you Mia och Kajsa), men jag lever på marginalerna. Jag har aldrig varit en morgonmänniska och kommer troligtvis aldrig bli någon. Det är inte det att jag uppskattar en lugn stund på morgonen, mer att jag aldrig hinner eftersom jag inte prioriterar det.
I morse var jag färdig, hade precis stressat i mig frukost och skulle ta tag i mobilen för att kliva utanför dörren när jag insåg att vi fått mail från vår lärare som meddelade att vi inte börjar förrän 10. Så nu sitter jag här med levande ljus och kaffe och njuter av att inte stressa. Är det alltså så här det känns?
Lämnade in projektarbetet igår kväll och det ska presenteras idag, sen är jag klar med denna perioden. Hemtentan som jag var helt säker att jag misslyckades blev godkänd tack vare de låga G-gränserna, så även den kursen är klar. 30 högskolepoäng kvar till examen nu.
Jag har precis satt *räknar på telefonen* 20 larm för att kunna kliva upp i god tid i morgon. Haha. Försover jag mig är det en prestation utav dess like ;)
SvaraRadera