Förutom självtömmande återvinningspåsar är mitt kök ännu mer en ständig källa för rädsla. Ni som inte varit hos mig ska få en liten förklaring över hur köket är uppbyggt. Det är rektangulärt med själva köksytan på en kortsida och dörren i andra ändan. Står man och diskar i diskhon ser man ut genom fönstret och har ryggen mot dörren. Hela korridoren har stengolv som dämpar ljud. Ni ser säkert var detta leder?
Man blir skrämd. Ofta. Finns gånger jag inte har förstått att någon varit i köket förrän jag i ögonvrån sett kylskåpet öppna sig. Då blir man rätt rädd ska jag meddela. Och det är inte bara jag som blir skrämd, en av mina grannar blir rädd varenda gång jag kliver in i köket.
Så självklart är det så jag ska träffa min nyaste granne för första gången. Såg att den tomma hyllan i kylskåpet blivit fylld så förstod att det flyttat in någon ny i lägenheten bredvid mig. Stod i köket och diskade undan kvällens middag när jag plötsligt hör en röst. Skriker och hoppar till, bara för att inse att det en tjej som pratar i telefon. Flämtar ut "Du skrämde livet ur mig" och skäms sedan över mig själv. Fantastiskt första intyck anyone?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna ett avtryck