Man vill alltid göra ett gott intryck, speciellt som fadder när man hälsar sina nysar välkomna. Jag och Mia kom överrens om att vi skulle försöka vara normala, åtminstone de första två dagarna. Är inte säker på att vi har lyckats med det, men vi har försökt. Jag lyckades dock med en fantastisk bedrift i måndags, såklart inför stora grupper av nysar. Skulle lite "smidigt" smita förbi en grupp och skrapade armen mot en blomsterkruka i stål med vassa kanter. Går numera runt med detta vackra blåmärke på armen.
Inte för att jag är förvånad att jag lyckades med detta. Klumpiga småskador brukar vara lite av en specialitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna ett avtryck