Jag är hopplös. Verkligen helt hopplös. Jag är nu inne på dag två av en vecka utan några planer och håller på att dö av tristess. Jag kan verkligen inte njuta av att vara helt ledig, hur mycket jag än önskar att kunna göra det. Detta är egentligen inget nytt, har varit såhär i flera år. Jag mår helt enkelt bäst av att vara aktiv och umgås med människor. För mycket ensamtid hemma och jag blir smått galen.
Så just nu är jag jäkligt glad att jag har träningen. Det får mig ut ur huset ett tag och håller mig igång. Idag njöt jag av ett av de svettigaste spinningpassen jag varit på, med en alldeles för glad instruktör. När sista låten slutade kunde man höra den tunga andningen från resten av rummet, rätt härlig känsla faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna ett avtryck