Jennie Margareta

Igår natt, efter jag redan kollat på några för många avsnitt av en tv-serie och borde sova, så plingade mobilen till. Det visade sig vara en av mina värdbarn som skrev till mig via sin mammas mobil. Jag kan inte ens börja beskriva hur det kändes att se hennes ord på skärmen. Finaste Bristol. Jag är inte förvånad att det var hon av de tre barnen som skrev till mig. Bristol fäste sig väldigt mycket vid mig och är nog den som saknat mig mest sen jag åkte.

Vi fick skrivit med varandra i runt en halvtimma innan hon behövde gå. Innan dess hade hon hittat de stora smileysarna och även funktionen där man kan skicka korta röstmeddelanden. Så fint det var att höra hennes röst igen!