Jennie Margareta

Ibland är mössan ens enda hopp. Lite så är det för tillfället. Håret är på fruktansvärt dåligt humör och det känns onödigt att duscha nu eftersom jag ska till gymmet direkt efter föreläsningen. Dessutom skulle jag behöva hårtorka det eftersom det är 9 minus utomhus.

Det var mycket nära att jag låg kvar i den varma sängen i morse. Speciellt eftersom jag redan igår kväll kände att det skulle bli tufft. Tack vet jag min kära dalkulla som lyckades övertala mig igår att jag borde komma på föreläsningen och vars röst jag lite smått hörde i morse när jag resonerade över om jag skulle gå upp eller inte. Fryser jag ihjäl i väntan på bussen så vet vi vems fel det är...