Okej, de behandlade mig som en pestsmittad. Haha. Inte riktigt, men de ville inte direkt krama mig. Förstår det, jag är rätt sjuk nu och de vill inte bli smittade. Men det gjorde mig kramsjuk. Ville krama de jag inte sett på ett tag. Men får se till att träffa de igen helt enkelt.

Nu ska jag snart sova, ville bara pyssla lite på datorn innan jag lägger mig ner på kudden och låter kroppen vila.

I flera år har det hållt på. Och jag har haft 17 lektioner än så länge. Puh. Körkort är verkligen svårt att få. Har idag äntligen bokat uppkörning och teoriprov, halka och riskettan. Det är om ett tag, men det är jag bara lugn över. Dock sa de att de planerar att boka in mig på 18 lektioner till. 18 lektioner?! Hur bra måste man köra för att få körkort här i Sverige?

Mår fortfarande dåligt, men har duschat och gjort mig fin för att åka iväg till en avskedsmiddag. Min föredetta klasskompis ska snart flytta tillbaka till Belgien och några andra gamla klasskompisar anordnar en avskedskväll till henne. Mysigt. Jag hostar som en galning, men vill ändå träffa henne innan hon åker tillbaka, så jag härdar mig.

Saknar Norge

Hemma igen. Lite trist. Fick gå upp tidigt för att dra mig iväg till jobbet. Men det gick bra i alla fall. Börjar komma in i det och det känns skönt.
Har blivit riktigt förkyld och mår allmänt kasst. Jobbar inte förrän nästa måndag, så jag har tid att vila upp mig.

Ligger för tillfället halvdöd i min säng, snörvlar och funderar. Det finns ett sms sparat på mobilen. Men när ska jag skicka det, om jag ska skicka det alls. Måste satsa här i livet. Annars kommer det aldrig hända något spännande. Jag ska skicka det. Det ska jag.

Midsommar

Hur firar man midsommar i Norge? Man kör ölspel, sätter fart på ett norskt uteställe och dansar små grodorna i rökrutan. 12 vackra svenskar gav sig ut i det norska nattlivet och var uppskattade, speciellt av den manliga delen av befolkningen. De var gnidare, långa mörka killar som var från London, ville skaffa nya vänner och som hade flickvän men ville vara otrogen, killar som ville bugga och allmänt på. Trevligt var det i alla fall.

Plötsligt satt sex av oss plus en random kille i en taxi påväg hem tillsammans med en av tjejernas ragg. Efterfest långt ut i ingenstans. Tankar flyger genom mitt huvud: Hur fan kommer vi hem? Och när?
Trevligt var det i alla fall. Lina var dj med killarnas ipod och de sjung med till Linda Bengtzing. Hon är tydligen stor i norge. Haha.
Vid sju begav vi oss till tunnelbanan. Hemma hos Lina var jag och hon vid åtta och då gick vi och lade oss. Vi gick sen upp vid 14.40.
Grym kväll.

Imorgon ska jag hem och jag vill verkligen inte. Jag trivs så bra här. Med Nathalie och Lina nära och valet att göra vad man vill. Hm. Tillbaka till verkligheten...

Har det superfint i Norge för tillfället. Underbart att umgås med mina kära flickor. Igår satt vi och pratade i flera timmar och drack te och idag har jag vandrat runt i staden med Lina. Jag sitter just nu och väntar på att Nathalie ska komma hem så hon kan äta så vi kan ge oss av till Akers Brygge där vi ska se på fotboll på ett evenemangområde.

Smått sinnessjukt att de bor här i sina egna lägenheter och tar hand om sig själva. Lagar mat själva och tvättar. Är skönt att vara här faktiskt. Men det känns lite vuxet. Haha.

On the road

Sitter på bussen upp till Olso at the moment. Uttag och fri internet uppkoppling. Ibland älskar jag verkligen att ha en egen dator. Nu kommer det gå fort och jag kommer vara framme på ett kick. Ska bli jättetrevligt att vara hos Nathalie i några dar. Och träffa Lina. Flytta till Norge och sånt, det är inte bra. De har inte varit borta så länge, så jag har inte hunnit sakna dom så mycket än. Men det kommer komma.

Nu sitter jag här. Är smått kaffesugen, men det fanns ingen chans att jag skulle klarat att bära en kopp från pressbyrån till bussen. Satans packning. Har säkert packat alldeles för mycket som vanligt. Försökte desperat att trycka ner sovsäcken i rullväskan, men det gick inte riktigt att stänga väskan. Försöka duger. Haha.

Vi svenskar är bra roliga ibland. Det som berör oss mest är vädret. Alltid detta väder. Det är för kallt, det är för varmt, varför är det ingen snö, shit vad jag är trött på snön! Vi blir aldrig nöjda och vi går konstant och tjatar om vädret. Hur kan något så simpelt som vädret göra så mycket. En hel sommar kan man sitta inne för att de regnar. En kväll kan bli helt underbar för att man sitter ute i solen på en klippa och inte fryser.

Jag är likadan. Hela min dag kan bli förstörd på grund av regn. Men ibland är det så skönt att det regnar. Jag har solsidan och på sommaren blir det så jävelusiskt varmt i mitt rum att jag knappt orkar röra mig. Ibland önskar man att man kunde ha en knapp och bestämma helt vad man skulle vilja ha för väder. Fast skulle alla ha en knapp skulle det bli väldigt konstigt väder. Man får väl helt enkelt nöja sig med att njuta när vädret blir som man vill att det ska vara.

Jag vaknade i morse och började tänka på kärlek och förhållanden. Vissa verkar ha överflöd i båda. Vissa är knappt singlar i några månader innan de blir tillsammans med någon annan. Själv har man bara haft ett misslyckat tre veckors förhållande. Varför är det så lätt för vissa och så svårt för andra.

Ibland tänker jag att allt är mitt fel. Om jag bara var lite mer framåt, snyggare, smalare, hade större bröst. Okej, nu drar jag allt över en kant. Klart det inte beror på utseende till hundra procent. Och klart många inte bryr sig om storlek på verken mage, lår och bröst.

Bara för att jag strular med killar när jag är ute, betyder inte det att de tycker jag är särskilt snygg eller vill lära känna mig. De strular nästan med allt som rör sig, de flesta i alla fall. Men, det inte direkt att jag vill börja prata med de jag strular med heller. Jag har märkt att jag snabbt tröttnar och går ifrån när vi väl håller på. Det är som jag kvävs. Tungan i munnen. Hans händer som långsamt drar upp min klänning över rumpan. Det känns så ytligt på nåt sätt. Ändå kan jag inte stoppa mig själv när en kille drar mig till sig. Varför? Jag behöver nog nån form av bekräftelse.

Nuförtiden går jag inte direkt runt och letar efter en pojkvän och längtar, som jag gjorde förr. Kan vara att mitt senaste förhållande, om man ens kan kalla det det, gick åt helvete. Men ibland. Ibland vill man ha någon där. Som håller om en och som får en att känna sig vacker. Ibland är jag bra ensam.

Can't escape my past

Igenkännandet slår mig. Ett år har gått och jag känner att mycket har förändrats. Men så. Vissa saker är läskigt lika. Bara att det är en annan person. Ändå är likheten slående och jag undrar ifall det kommer sluta lika katastrofalt illa.
Jag kommer inte låta det. Han betyder alldeles för mycket för mig och jag har inga känslor för honom. Men var det inte så jag sa förra året? Och hur slutade det då?
Det är inte samma. Det är det inte. Det är bara likheten som gör mig lite snurrig.

Ny blogg. Jag har en tendens att börja en ny blogg när jag märker att jag inte skriver på den gamla. Det är något med en ny blogg. Man bli inspirerad att skriva igen.

Jag har inte skrivit sen studenten. Så nu känns det som att den följde min gymnasietid och nu börjar verkligenheten.

Så här är den. Jag hoppas att jag kommer skriva mycket, men sånt är inget man kan lova eller vara säker på.